Bibelstudium av Anita Grantinger

Ordet ”UPPSTÅNDELSE” står i Bibeln för: uppväcka eller stå upp från de döda.

Del 1. UPPSTÅNDELSEN i GT

Uppväckandet av döda förekommer redan i GT, ex: 1 Kon. 17:17-24, 2 Kon 4:32-37.
Man kan t. ex. läsa om två heliga män, Hanok och Elia som blev uppryckta från jorden,
medan de var levande. Det talar för att det finns något som är starkare än döden.
Det hände att rättfärdiga människor, som trodde på Gud och levde i en nära relation
till honom, genom starka uppenbarelser, fick visshet om en uppståndelse och ett evigt liv,
ex: Job. 19:25-27, Jes. 26:19, Dan. 12:2-3.

Efter Jesu uppståndelse föll det ett nytt ljus över GT, eftersom det visade sig att
uppståndelseundren skedde helt i överensstämmelse med de heliga skrifterna.
När Jesus mötte de förtvivlade Emmausvandrarna, innan de visste att han var
uppstånden, förklarade han för dem vad som står om honom i skrifterna,
se Jes.53:2-3, Dan.7:13-14, Luk. 24:26-27. När lärjungarna kom till graven och
fann att den var tom visade det sig samma sak, att de inte hade förstått vad
Jesus hade sagt, se Joh. 20:3-9. När de såg vad som skett började ljuset att
gå upp för dem.

Utan den helige Andes uppenbarelse tänkte de förståndsmässigt och fattade
ingenting, trots att de hade fått bevittna så många under. På pingstdagen,
när den helige Ande hade kommit över de församlade, så hade det klarnat helt.
Petrus predikade då frimodigt om hur Jesu uppståndelse var förutsagd,
se Apg. 2:25-31, 10:39-41.

Aposteln Paulus hänvisar också flera gånger till GT, ex: Ps.16:10 i Apg. 13:34-35.
Han betonar också att uppståndelsen var bestämd till tredje dagen, enligt skrifterna,
se 1 Kor. 15:3-4, ex: Hos. 6.2, Jona. 2:1. Citaten från GT bekräftar och bevisar att
GT och NT överensstämmer, har samma budskap och att HELA Bibeln är Guds Ord.
Det viktigaste är sedan själva händelsen och ögonvittnenas berättelser.

Det visade sig att inte alla religiösa grupper på Jesu tid trodde på uppståndelsen
och det var mycket stridigheter dem emellan om detta, se Mark. 12:18. Till dem hörde
Jerusalems högre prästerskap, sadducéerna. De trodde inte heller på änglar och andar.
Jesus tillrättavisade dem genom ett citat från Moseböckerna och gjorde klart för dem
att de inte kunde skrifterna tillräckligt eller kände till Guds kraft, se Matt.22:23-33.
Fariséerna hade en annan uppståndelselära som hör hemma i senjudendomen, se Apg.23:6-9.