Bibelstudium av Anita Grantinger

Del 2. UPPSTÅNDELSEN i NT – Jesu förutsägelse

Jesus förutsade sitt lidande och sin uppståndelse på många olika sätt för att
lärjungarna skulle få en fullständig förklaring på vad som skulle hända och
vad det skulle innebära t. ex. i /Mark 8:31, 9:9, 30-31, 10:33-34/.                                                 

När han talade i bildspråk, t. ex. om profeten Jonas tecken, /Matt.12: 38-40/
och om templet som han skulle brytas ned och byggas  upp igen på 3 dagar,
/Joh. 2:18-21/, var det ju omöjligt för dem att förstå vad han syftade på.
Vi som läser Bibeln har ju  ”facit i handen”, men hur skulle de,  med sin tradition,
kunna jämföra vad som hände Jona i fiskens buk med vad som skulle hända med Jesus?  
Däremot var väl upplevelsen på ”förklaringsberget” ett, om än indirekt, tecken på
uppståndelsen, när de såg  Jesus i förklarad gestalt tillsammans med Mose och Elia,
/Matt. 17:1-9/. Man kan ju undra vad de samtalade om där.

 En ännu starkare bekräftelse på att Jesu ord om sin uppståndelse skulle uppfyllas
borde väl undren kring Jesu död på korset ha varit, /Matt. 27:50-54/, med solförmörkelse,
jordbävning då allt omkring dem rasade, förlåten i templet som brast och många heliga,
tidigare avsomnade, uppstod ur sina gravar och visade sig för många.                                                             

Det som jag upplever som mest fantastiskt, även om det bara var en del av det stora som
hände, var att förlåten (ca. 10 cm tjock) mellan det heliga och det allra heligaste i templet
brast mitt itu, uppifrån och ända ner. Det allra heligaste var det rum som speciellt förknippades
med Guds närvaro. Dit in fick bara översteprästen  gå en gång om året, med blod av ett
felfritt djur, för att få försoning för sina egna och folkets synder. När Jesus dog brast förlåten
i templet. Förlåten var en förebild på Jesu kropp som brast i döden för vår skull.

Vägen öppnades därmed till det allra heligaste för ALLA SOM VILL TA EMOT FÖRLÅTELSE
för sin synd.  JESUS HAR ALLTSÅ ÖPPNAR VÄGEN FÖR OSS ALLA ATT KOMMA INFÖR GUDS
ANSIKTE, NÄR SOM HELST, MED VAD SOM HELST.      /Hebr. 4:16, 10:19/.

 I NT kan man läsa om hur Jesus uppväckte flera döda när han gick här nere, men Jesu egen
uppståndelse blev ett tecken på att nyskapelsen och levandegörelsen verkligen hade börjat
på riktigt, /1 Kor. 15:20-23/. Det visade sig sedan i fortsättningen, när apostlarna själva fick
fullmakt att uppväcka döda, t.ex./ Matt.10:1,7-8, Apg. 9:36-41, 20:9-10/.