FRÄLSNINGENS VÄG – HELGELSE
Detta ämne är inte lätt att ta upp, dels för att det är känsligt och kan missuppfattas
och kräver att den som rör vid detta behöver ha en hel del förkunskap i Ordet och
erfarenhet av andliga upplevelser. Jag konstaterar att det inte predikas så ofta om
detta ämne, kanske just för att den som undervisar om detta själv måste ha bibelordet
som högsta auktoritet. Då jag känner mig manad att ta upp detta ber jag Gud om nåd
att kunna klarlägga det så enkelt och så innehållsrikt som det bara går.
FRÄLSNING I GAMLA TESTAMENTET
Ordet frälsning är ett nyckelord i både Gamla och Nya testamentet. I GT innefattar det
hela människolivets alla aspekter: Räddning från faror, lindring, frihet, ro, vila, säkerhet,
trygghet och välstånd, mm. Det närmar sig ofta betydelsen av ordet Shalom som står
för fred och ett lyckligt förhållande till Gud. Det hebreiska ordet för frälsning återkommer
också i flera bibliska personers namn, som Hosea, Jesaja, Josua och Jesus.
Frälsningen har både en nationell och kollektiv aspekt för det judiska folket, t. ex. när Gud
frälste dem från Egyptens träldom, /2 Mos. 15:1-19/, samt en individuell aspekt, då Gud
frälsar den enskilda människan i olika nödsituationer, men framför allt i andlig och själslig
nöd genom att förlåta synder och befria från syndens makt. /Ps. 32:1-5/. Det innebär ett
tillstånd av yttre välstånd och inre harmoni, som följd av Guds välsignelse.
Frälsningen har också eskatologiska aspekter. Efter sin förskingring bland alla jordens folk
skall Israel ännu en gång få uppleva Guds frälsning med nationell, social och andlig
återupprättelse, /Jes. 62:10-12, Hes. 36:23-38/.
Till slut blir frälsningen universell då hela jorden kan få se Guds frälsning, och Gud ska
upprätta sitt skapelseverk till vad det var före syndafallet, /Jes. 65:17-25/.
FÖTUTSÄTTNINGEN FÖR FRÄLSNING
Gud själv är frälsningens Gud, /Ps. 25:5/, men han använder sig också av människor,
som kan vara redskap i hans frälsningsgärning, under olika omständigheter, /Matt. 28:18-20/.
Frälsningen är en Guds gåva som ges av nåd, men en förutsättning för att få uppleva
hans frälsning är att man har en rätt inställning till Gud och insikt om sitt behov av
omvändelse från egna vägar./Jes. 30:15/.
GT:s tydligaste och klaraste beskrivning av frälsningen finns i profeten Jesajas trösteord
i kap. 40-66. Där framställs frälsningen nationellt, universellt, kollektivt, och individuellt,
både i närvarande och kommande tid. Centralgestalten i detta avsnitt är Herrens lidande
tjänare som samtidigt är den upphöjde Messias. /Jes. 52:13-53:12/.
HELGELSE I GAMLA TESTAMENTET
Redan i GT finns ett helighetsbegrepp som hör samman med renhet, fläckfrihet.
När det gäller Guds helighet innebär det upphöjdhet och majestät och syftar på
hans gudomliga fullkomlighet. Helig betyder avskild och innebär att tillhöra Gud
men eftersom han är god och rättfärdig medför helighet inte bara yttre, rituell renhet,
som ofta beskrivs i GT, utan också en förvandling av liv och karaktär. Detta framkommer
speciellt i 3 Mos. 19:e kap. Läs gärna hela kapitlet. Detta hävdar också profeterna
ex. /Hos. 6:6, Mika. 6:8/. Att det inte är tillräckligt med rituell helgelse upplevde
också kung David, /Ps. 51:12, 18-19/.
FRÄLSNINGEN I NYA TESTAMENTET
NT:s huvudord för frälsning motsvarar de hebreiska orden i GT. (se ovan) I den
klassiska grekiskan har ordet en mycket vid användning, vilket innebär: frisk,
oskadd, bevarad, räddad, benådad, mm. I NT är frälsningsbegreppet mera
begränsat till religiös betydelse, även om det ibland också förekommer rent
fysiskt-materiellt. Ex:/ Matt. 8:23-27./
VAD ÄR SYND?
Skriftens grundsyn är att människans huvudfiende är synden som är en ond makt
i världen, som förstör vårt förhållande till Gud och våra medmänniskor. Om vi ger
efter för synden, får den allt större makt med oss och vi blir syndens trälar, /Joh. 8:34/.
Synd är först och främst olydnad mot Gud, alltså allt som skiljer oss från Gud
och våra medmänniskor.
Man kan skilja på medveten och omedveten synd samt 3 former av synd:
1. Arvsynd = den medfödda benägenheten att göra det onda, som finns hos alla människor,
/Rom. 7:19-20/.
2. Verksynd = när vi gör vad Gud har förbjudit,/1 Joh.3:4/.
3. Underlåtenhetssynd = när vi låter bli att göra det goda, när vi har tillfälle och möjlighet.
/Matt. 25:42-46/.
FRÄLSNINGENS GRUND
Grunden för frälsningen är Jesus Kristus och hans försoningsverk på Golgata.
/1 Kor. 3:11, 1 Joh. 2:2/.
Före sitt jordiska liv var han till i ”Guds- gestalt”,/ Fil. 2:6-7, Joh. 1:1,14/.
Efter som vi inte själva kunde frälsa oss och återupprätta gemenskapen med Gud,
sände Gud sin Son till vår värld.
Jesu födelse och uppståndelse är historiens största under.
Hans försoning på korset skedde: För vår skull, i vårt ställe, oss tillgodo och
är den enda grunden för vår frälsning, /Joh. 3:16/.
___________________________________________________________
Frälsningen innebär alltså:
befrielse från Guds vredesdom, / Rom. 5:9/,
förlåtelse och befrielse från syndens skuld,/ Kol. 1:13-14/,
frihet från träldom,/ Rom. 8:1-2/.
återupprättat gudsförhållande och tillträde till Guds nåd,/Rom.8:9-10/,
medborgarskap i Guds rike / Jak. 2:5/
pånyttfödelse,/ 1 Petr. 1:3, Joh. 3:3/,
rättfärdiggörelse, / Rom.3:21-22/,
helgelse, /1 Tess. 5:23-24/,
uppståndelse, /Rom. 8:11/.
___________________________________________________________
Gud själv har gjort en landstigning i vår värld och besegrat djävulen genom att
sända sin Son som försoning för våra synder.
Evangelium det glada budskapet om frälsning förkunnas och erbjuds var och en
som vill att ta emot det i tro.
Även tron är en Guds gåva, /Ef. 2:8-9, Rom. 3:22/. Det är Gud som börjar dra oss
över på sin sida, /Rom. 5: 6-10/. Gud väcker både längtan efter frälsning och mottaglighet
för frälsning i våra hjärtan. Det kan vi kalla för Guds förekommande nåd, / Joh. 15:16/.
Han åstadkommer en väckelse i vårt innersta, så att vi inser att vi behöver nåd och förlåtelse.
Syndaförlåtelse innebär, att Gud för Kristi skull befriar från syndens skuld och glömmer
våra synder. Det sker en omvändelse genom bön till Gud om förlåtelse. Då sker det största
underverk som kan hända en människa här på jorden:
Pånyttfödelse, är ett verk i oss då den helige Ande ger oss andligt liv, så att vi blir nya
skapelser i Jesus Kristus, med ett förvandlat sinne. /1 Petr. 1:3, Joh. 3:3/.
Rättfärdiggörelsen är rent juridisk, ett verk som Gud gör för oss, genom att han förlåter
våra synder, och vi blir Guds barn, / Rom. 3:21-22/.
Speciellt i frkyrkomiljö, betonar man ofta frälsningen som en omedelbar upplevelse vid
förbön, genom att räcka upp handen eller gå fram till en böneplats. Det kan lätt uppfattas
som: en gång frälst – alltid frälst. Om det ska bli ett bestående verk krävs en fortsatt
gudsrelation och bibelundervisning. I den stund man ber om förlåtelse för sin synd
blir man frälst , född på nytt, rättfärdiggjord, Guds barn och Guds Ande tar också sin
boning i oss, /Rom. 8:15-16/.
Frälsningen är sedan en väg att vandra. Jesus själv talar om att den vägen är smal,
som leder till livet, /Matt. 7:13-14/.
Du förblir frälst om du fortsätter med en nära relation med Gud
genom bönen, / 1 Tess.5:17/,
i Bibelordet , /Joh. 15:3-5/,
i den andlig gemenskapen med andra kristna, /Apg. 2:42/.
Benämningen kristen, i västvärlden idag, säger ingenting om personens relation till Gud.
Man kan vara kristen till namnet, men inte leva som en kristen. Det handlar ju om att vara en
Jesu efterföljare,/ Mark. 8:34-35/, Det kan ha sina svårigheter vid livets vägskäl, men då ska vi
veta att han har gått före och banat vägen och gjort den framkomlig för oss och går själv med,
g/Matt. 11:29-30, Matt. 10:22/.
FRÄLSNINGSVISSHET
En normal erfarenhet för en troende kristen är att ha frälsningsvisshet, /Rom. 8:15-16/.
Frälsningsvisshet kan inte grundas på något hos människan själv, utan på det faktum att
Gud själv har lagt grunden för människans frälsning i Jesus Kristus, /1 Kor. 3:11, Ef. 2:20-22/.
Det är en personlig visshet, som den helige Ande ger, om att Guds Ord är sant.
Den vissheten ger frid och glädje och lust och kraft att tjäna Herren och våra medmänniskor.
HELGELSE I NYA TESTAMENTET
Det grekiska ordet för helgelse betyder: göra helig, inviga, avskilja, helga sig hålla sig helig,
hålla något för heligt.
Grunden för helgelsen läggs vid kristenlivets början, /1 Kor. 6:11/, då man inviger sitt liv åt
Gud, i hans tjänst, /Rom. 12:1-3/.
Liksom kroppen utvecklas och mognar efter sina lagar, så följer också det andliga livet Guds lag. Helgelsen är en fortsättning på frälsningens väg, en mognadsprocess, en andlig tillväxt
genom tron och är ett verk av den helige Ande, /Rom.13:11/. En helgad människa har
ställt sitt liv till Guds förfogande. ”Helgon betyder ett vittne om Guds kraft. Helgonen är
de som med sitt väsen och sitt liv predikar att Gud lever.”(Nathan Söderblom). Gud själv är helig.
Det är en egenskap hos Gud som inte så ofta framkommer i predikningar idag.
Det talas oftare om att han är kärlek och det är också sant, men låt oss inte glömma att
Gud älskar oss, men hatar synden.
Som vi i kroppsligt avseende kan skilja mellan barndom, ungdom och mandom, så skiljer
Bibeln mellan olika mognadsstadier (barn, unga, fäder). /1 Joh. 2:12-14/. Den helige Ande
fortsätter under tiden att visa på den synd och det oandliga sinnelag som fortfarande är
kvar i hjärtat efter pånyttfödelsen. Då är det viktigt att vi är lyhörda och villiga att låta oss
renas och gå vidare i tro. /Jes. 57:15/. Liksom försoningen är grunden för det kristna livet
är helgelsen en livsform som växer fram, mot allt mera likhet med Kristus, /Fil. 3: 7-11.
Detta är hel och full överlåtelse åt Gud, som också påverkar vår gemenskap med våra
medmänniskor, och kommer till uttryck i tjänst för vår nästa, /1 Tess. 5:23-24, Fil. 2:3-5/.
Inom metodistisk teologi har man inte strukit Jesusorden i /Matt.5:48/, i stället begrundat
och betonat det. ”Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig.”
Kännetecknen på detta fullkomliga liv undervisar Jesus om i sin ”bergspredikan”, /Matt. 5:1-47/.
Det gudomliga erbjudandet av en tillräcklig andlig och moralisk kraftutrustning genom
den helige Ande borde göra att vi söker den, /Matt. 7:7-11/ ( i äldre översättning står
helig Ande i stället för att han ger det som är gott åt dem som ber). Det borde vara målet
för det kristna livet. /Ef. 4:11-13/, ( i annan översättning står det att de ska göra de heliga
mera fullkomliga). /Fil. 3:12/. Med ”kristlig fullkomlighet” menar John Wesley: ”Ren kärlek,
som uppfyller hjärtat och regerar alla ord och handlingar.” Han tillägger dock att det INTE ÄR:
fullkomlig kunskap, frihet från misstag, frihet från svaghet, av olika slag, kroppsliga eller sådana
som beror på bristande förstånd och omdöme eller frihet från frestelser.
Stanley Jones som tar upp detta i sin bok: ”Bergspredikans Kristus” tillägger att den
fullkomlighet som omtalas i Bergspredikan inte enbart är fullkomlighet i kärlek om det
fortfarande finns brister i karaktär och handling samt att de moraliska lagarna är rotade
i Guds eget väsen, inte bara i hans vilja, utan grundade på hans natur. (Så långt Jones).
Detta är ju en djup sanning med tanke på att vi är skapade till Guds avbilder och att vi fallit
så djupt i förhållande till mönsterbilden.
FRÄLSNINGENS SLUTLIGA MÅL
En dag ska Gud förvandla vår jordiska kropp och göra den lik hans härlighets kropp.
Den kropp i vilkens Guds Ande bor ska få en ny livsform, en uppståndelsekropp, för att leva
i evighet hos Gud, /1 Kor. 15:49, Fil. 3:20-21/. För de som hör Jesus Kristus till sker detta först
i det ögonblick då Jesus kommer på skyn. /Dan. 7:13-14, 1 Tess. 4:13-18/. Sedan kommer han
åter och sätter sina fötter på Olivberget, varifrån han en gång gjorde sin himmelsfärd och i
samband med det bli hela världens konung. /Matt. 19:28, Sak. 14:4-9/.
Avslutning: Risken finns att du som läser detta tycker att det handlar om lagiskhet och i Rom. 8
kan vi ju läsa att vi är fria från lagen, men det handlar inte om syndens och dödens lag nu,
utan om kärlekens lag. ”Kärleken gör inget ont mot nästan” och vem vill inte göra gott och
behaga den man älskar? ”Kristi kärlek tvingar.” Dessutom ger han kraften.
Tack för ditt intresse att läsa Guds ord innantill!!!
Anita Grantinger