Bibelstudium av Anita Grantinger
Bakgrunden till Galaterbrevet och Jakobs brev kan du läsa här!

De slavar som nämns i Galaterbrevet var antagligen de som hade skulder som de inte
kunde betala utan fick i stället göra det med sina liv, genom att utföra hårt arbete,
och därmed vara underordnade förmyndare och förvaltare. Att stå under lagen eller
under andra ”gudar” är enligt aposteln Paulus att vara slav. 

Genom att helt identifiera sig med oss och bli människa kunde Kristus friköpa oss
(lösa ut förmyndare) från alla slags gärningsläror genom sitt fullkomliga offer på Golgata,
/Rom. 8:1-3/. 

Inte nog med det, vi har fått söners rätt och blivit arvingar till det löfte som Gud gav
till Abraham, genom att låta sin Ande ta sin boning i oss,/ Gal. 3:29  Vi är inte längre
omyndiga eller slavar utan söner till vår Far,            /Rom. 8:14-15/.

I slutet av Gal. 4 talar Paulus om 2 OLIKA FÖRBUND, TRO OCH GÄRNINGAR och beskriver
skillnaden mellan dem. Sara och Hagar får stå som modeller för dessa. Förbundet med
Sara leder till frihet, alltså att tron på Jesus gör oss rättfärdiga att möta Gud, medan
förbundet med Hagar leder till slaveri. Våra gärningar gör oss orättfärdiga att möta Gud,
eftersom ingen av oss klarar av att hålla lagen, /Gal.4:28-30/. Vad det betyder att vi är
barn till den fria kvinnan berättar då Paulus om i Kap. 5.

/Gal. 5:1-3, 4-6/ läser vi att:                                                                                              
1) Kristus, och inte lagen, har gjort oss fria, allt annat förutom honom gör att vi tar på
oss slavoket igen och faller ur nåden.                                                                                             
2) Vi måste alltså stå fasta i den frihet som tron på Jesus ger och inte backa från den.

Friheten i Kristus kan uttryckas så att: ”vårt samvete har blivit fritt från skuld.” När vi
bryter mot lagen får vi en skuld inför Gud och hamnar under Guds dom och förbannelse,
vilket alla gör som inte lever i tro på Kristus.  Eftersom Jesus har fullgjort lagen och
betalat vår skuld, på korset, står vi alltså  inte längre under lagen som gör oss skyldiga
inför Gud ,
 /Hebr. 9:14/.

Frågan är om vi enbart predikar Guds Ord i kyrkorna eller händer det att vi också
lägger till sådant som vi tycker tillhör den kristna traditionen och som vi vet att folk
vill höra?  Som jag tidigare nämnt så är mycket av vårt gudstjänstfirande kultur, som
kan variera mellan de olika samfunden. Är vi beredda att så tydligt stå för SANNINGENS
ORD, likt Paulus, med risken att bli hånade för vår övertygelse om friheten i Kristus,
/2 Kor. 11:23-28, 29-33/.

/Gal.5:13-15/ I Kristus är vi fria från skulden över att inte kunna leva upp till lagens krav,
men vi är inte fria att leva ut köttets gärningar hur vi vill. Vår frihet är en frihet från skulden,
inte en frihet till att synda. Att stå för sanningen har inte bara med munnens bekännelse
att göra , utan att lyda den och handla därefter /Jak.1:22-24, 25-26/.