Bibelstudium av Anita Grantinger
Vad är nåd?
De flesta förknippar säkert ordet NÅD med en rättegång. När någon har gjort ett brott
och blir ertappad blir det förhör och rättegång. Där finns en åklagare och försvarare
och domen fastställs, enligt lagen, av domare och nämndemän. Om den dömde anser
sig orättvist dömd finns chansen att överklaga. Ibland kan det hända att den skyldiges
hälsotillstånd eller något annat kan utgöra en orsak till att begära nåd och slippa straffet.
Det viktigaste begreppet i hela Bibeln är NÅD. Efter som vi alla är syndare är vi helt och
hållet beroende av Guds nåd. Genom nåden uppenbarar Gud sitt kärleksfulla väsen,
sin rikedom och fullhet. Gud är helig och därför är han helig både i sin nåd och i sin
vrede över synden. Han visar sin nåd på försoningens grund, mot dem som vill ta
emot hans frälsning.
Del 1. NÅDEN I GAMLA TESTMENTET
Den vanligaste betydelsen av begreppet nåd i GT är godhet, kärlek, gunst.
De två begreppen nåd och förbund hör samman. Israels förbund med Herren är ett
nådesförbund. Gud har själv tagit initiativet och hans förbundstrohet håller trots att
Israel gång på gång avfaller. Han gör ändå ständigt nya nådesingripanden i deras historia.
Hans nåd är utan förpliktelser. Vi kan t. ex. läsa om hur Noa och Mose fann nåd för Herrens
ögon, /1 Mos. 6:8, 2 Mos.33:12,16/. Nådesbegreppet ligger nära barmhärtighetstanken,
som är uttryck för den mera känslobetonade nåden. Föräldrar visar t.ex. nåd (barmhärtighet)
mot sina barn, /Jes. 49:15, Ps. 103:13/. Det är en sådan nåd och trohet som Herren visar
mot Israel, /Jes. 54:7-8, Jer. 31: 20/. Trots Israels otacksamhet och tendenser till avfall visar
Herren sin karaktär av gränslöst förbarmande och förbundstrohet, /Jer. 3:12, Jes.63:7-9/.
Domsprofeterna förkunnade Guds vrede över folket för deras avfall som skapade kris
i Guds nådesförhållande till dem. De ställde sig på så sätt utanför förlåtelsens kraftfält och nåden
drogs tillfälligt tillbaka. /Jer.16:15/. Under Israels fångenskap i Babel förkunnas Guds trohet
och hoppet tänds att han åter ska ta sig an sitt förskjutna folk. /Hes. 39:25-29/.
Nåden är i GT knuten till Israel genom nådesförbundet. Men i ”Trösteboken” i Jesaja kap.
40-66, framkommer tydligt tanken om Herrens nåd mot alla folk. /Jes. 42:1-9, 49:1-7/.
Guds nåd prisas särskilt i psalmlitteraturen. Där vittnas det om hur starkt den gammal-
testamentliga tilliten och erfarenheten av Guds nåd var. Se t. ex. Psalm 103 och136.
Del 2. NÅDEN I NYA TESTAMENTET
Nåden präglar hela nya testamentet. Guds rike är ett nådens rike. Jesus har kommit för att
förkunna ett nådens år från Herren. /Luk. 4:19/. Resultatet av Guds nådesgärning i Kristi
frälsningsverk är att Guds välbehag råder över dem som genom tron står i det nya förbunds-
förhållandet till Gud, genom Jesus. Nådens primära gåva är syndernas förlåtelse och direkt
och omedelbar gudsgemenskap och evigt liv, utan mellanhänder, / Ef. 2:5/.
Jesus nämner själv inte ordet nåd, men genom allt han säger och gör är ju ett förverkligande
av Guds nåd, /Joh. 1:16-17/. Enbart Jesu kommande till oss är en frivillig gåva, till ovärdiga,
förlorade, syndare, /Matt. 9:13/. Genom sitt blodsoffer fullbordar han försoningen
och grundar därmed Guds rike för benådade syndare, /Luk. 17:20-21/. Han har därmed blivit
vår försvarsadvokat, som själv betalat vår skuld inför Gud.
I aposteln Paulus undervisning är nåden ett huvudbegrepp, en lära om Guds nåd. Den är en
välvilja mot syndare som avvänder hans vrede, en Guds förbarmande nådesgärning genom
att sända sin Son till försoningför våra synder, /Rom. 5:8/ så att han utan förtjänst och värdighet
kan göra oss rättfärdiga och därmed ge oss evigt liv, /Rom. 3:23-24/. Höjdpunkten av Guds
nådesbevis är ju det dramatiska utgivandet av Sonen på korset. Jesus blev därmed nådens
förmedlare och redskap, /Fil. 2:6-8/.
Att vara vara en kristen är att:
ha del i nåden /Fil.1:7/
stå i nåden /Ef. 5:2/
ta emot nåden /2 Kor. 6:1/
hålla fast vid nåden, /Apg. 13:43/
Att komma bort från Kristus är att falla ur nåden /Gal.5:4/
Nåden är de troendes livsrum, /1 Kor. 1:3/
Nåden utesluter gärningar och varje tanke på lön, mänsklig berömmelse och vishet,
/ Rom. 11:6, Ef. 2:8-9/.
Nåden är ständigt verksam i våra liv, när vi tar mot den i tro. Vi är ständigt beroende
av Guds nåd, så länge vi lever, /Rom. 4:16/.
I Nåden finns också tillväxt, /2 Petr.3:17-18/, en verksam makt, som utvecklar sig t. ex.
genom nådegåvor, som Anden utdelar, /Rom. 12:6-8/.
Nåden är mångfaldig och rik och verkar på olika områden i våra liv, /1 Petr. 4:10/.
Nåden kan också bidra till och vara drivkraften till vår helgelse, /Tit. 2:11-13/.
Aposteln Paulus talar om Guds frälsningsverk genom Kristus som ”Guds nåds evangelium”
/Apg. 20:24/. Det kostade Jesus döden för att vi skulle bli benådade, /Hebr. 2:9/.
Vid ”nådens tron” få vi ständigt träda fram och be om nåd och hjälp i allt, /Hebr. 4.16/.
Endast de som, genom tron, tar emot av Guds nåd, genom Jesu Kristi försoning får uppleva
nåden, /Rom. 8:1/. Guds Ord ger oss alltså inget löfte om nåd och visar oss ingen väg till
frälsning utanför Kristus-gemenskapen, /Ef. 2:1-3/.
JESUS ÄR VÄGEN, SANNINGEN OCH LIVET
Nåd över allt förnuft, nåd över alla gränser,
Allting den överglänser, nåden som Herren ger!!! (Nils F Nygren)