Bibelstudium om Andens nådegåvor och tjänster av Anita Grantinger

Denna undervisning har jag alltid haft med mig i många år, både som pastor och lekman.
Jag har funnit en längtan och ett intresse för mera kunskap om detta och jag har utnyttjat
det och börjat undervisa. På en plats sa några äldre att: ”Detta kan missbrukas!” Det är sant,
det har hänt många gånger. Men det betyder ju inte att vi ska sluta att använda våra gåvor.
Det har i stället sporrat mig till att undervisa om ett rätt bruk av nådegåvorna, så som Bibel-
ordet beskriver dem.

VAD ÄR EN NÅDEGÅVA?

 För att försöka svara enkelt på frågan kan man säga att det handlar inte om en medfödd
förmåga. Däremot kan man konstatera att det ofta sammanfaller med en naturlig gåva
som då kan bli rikare och mera övernaturlig.  Ordet ”Karisma” är grekiska och kan översättas
med manifestation av nåd eller ett resultat av nåd. Ordet har ju hamnat i allmän folkmun nu
och syftar då på personlig utstrålning.

BEHOVET AV NÅDEGÅVOR

Aposteln Paulus har verkligen gett klara, tydliga och vägledande beskrivningar om rätt bruk
av nådegåvorna i församlingen. För det första så säger han att vi ska sträva efter dem, /1 Kor. 14.1/.
Det måste innebära att de är viktiga.  Jag skulle önska att du från början av detta studium läser
/1 Kor. kapitel 12 och 14/ rakt igenom!

Varför är dessa gåvor så viktiga? Svaret är ju att vi är så beroende av Anden,  både som enskilda
och som församling. Om vi har överlämnat våra liv åt Herren och vill att han ska ta hand om oss,
så behöver vi ju ständig vägledning både i vardagen och i den kristna gemenskapen. Efter mötet
med Jesus har ju livet fått en helt annan inriktning, än tidigare, /Rom. 8:4-5/. När vi har blivit
Guds barn får vi det bekräftat genom den helige Ande som tagit sin boning i oss, /Rom. 8:14-16/.

Behovet av OLIKA GÅVOR i en gemenskap kan aldrig  överbetonas. För det första har ingen av oss
hela ljuset. Gåvorna bidrar alltid till att vi kan betjäna varandra på ett helt annat sätt än om vi bara
skulle göra det på ett mänskligt sätt, även om det inte är uteslutet, /1 Petr, 4:10/. 

NÅDEGÅVOR I FUNKTION

I NT kan vi hitta vissa upprepningar av gåvor som Anden ger, men jag tror och tycker mig ha sett
flera manifestationer än vad som finns nedskrivet. I varje fall har jag sett många olika variationer
av samma gåva, hos olika människor. Paulus nämner det också detta om olika sätt, /1 Kor. 12:6/.                                                                                                           
Efter pingstdagen, då den helige Ande kom för att förbli hos oss som Hjälparen, har alla pånyttfödda
möjlighet att få tjäna genom dessa gåvor. Oftast hör jag nu förkunnare som kallar allt för tjänstegåvor
och det är väl OK, men jag kan inte undvika att se skillnad på gåvor och ämbeten eller tjänster.
I /Ef. 4:11-13/. kan vi läsa om dessa. Bärare av dessa tjänster behöver ju olika gåvor, /1 Kor. 12:5-6/.                                                                                     
Detta stämmer överens också med Paulus beskrivning av församlingen som Kristi kropp med olika
lemmar. Jag har under min tid, då någon önskat förbön varit mån om att flera med olika gåvor
skulle utgöra ett arbetslag. När bönesvaret då kommer får Gud hela äran.                           
Vad som är viktigt att förstå är att dessa gåvor inte är privata, utan till tjänst för andra,  
/1 Kor. 12:7, 14:12/.

PROFETIANS GÅVA                                                                                            
har en särskilt viktig funktion. Profetia innebär att tala Guds ord eller att kunna förutsäga kommande
ting. Den gåvan var vägledande på Gamla förbundets tid och har stor betydelse också för oss idag,
/Ords. 29:18/.  Herren ledde sitt folk genom öken och vatten och man var beroende av att
fråga profeterna till råds vid olika vägval och hotade faror. Ex:/ Hos. 12:13, 1 Sam. 3:19-21, Luk. 24:27/.

Idag är den gåvan fortfarande nödvändig ibland oss, då det  proklameras så mycket för olika vägar
till Gud.  En profetia kan frambäras på olika sätt i samtalsform i själavård, i predikan och som ett
budskap i en gudstjänst, mer eller mindre verbalt. En predikan eller en bön kan vara profetisk.
Det viktiga är att budskapet frambärs i kärlek. En profet utan kärlek är inte ledd av Gud och kan
göra mycket skada.

Om det saknas profetiska visioner och tilltal i en församling blir det bara mänsklig planering.
En sådan församling kommer inte att växa. Det kan naturligtvis bli en viss gemenskap med trevliga
kulturella inslag, som vissa har behov av. I så fall kan det likställas med en ideell förening.  

 ANDEBEDÖMNINGENS GÅVA                                                                                                         
Att kunna skilja mellan andar har alltid varit en viktig funktion, för att inte komma vilse.
På gamla förbundets tid  fanns det många falska profeter, som Guds profeter hade att kämpa emot,
/Jer. 2:8, Jer 23:15/.                     
Idag är gåvan att skilja mellan andar viktigare än någonsin, inte minst i västvärlden, då det finns
så mycket andlighet som inte har med Gud att göra,
/1 Tim. 4:1-2/.

Det har blivit allt mer vanligt även i kristna kretsar t. ex. att tro att det finns flera vägar till Gud.
Många menar att det är samme gud vi tillber i de olika religionerna. Jesus ger oss klara besked,
/Joh. 14:6/ och apostlarna förkunnade, /Apg. 4:12/.                                                                                                                             
Under min livstid har jag träffat på mycket som har varit falskt och det har ändrat sig under olika
perioder. I samband med avkristningen och förfallet i kristenheten idag, har förkunnelsen i många
kyrkor upphört att vara ett klart evangelium. I stället har man börjat tala vad som folk gärna vill höra,
för att inte skrämma bort någon och för att man tror att det då ska komma flera till kyrkan. Och det
är klart att det är mycket lättare att tala om hur värdefulla vi är och att Gud bara är kärlek än att tala
om Guds helighet. Många har anpassat sig efter samhällets tänkande, som blir allt mera antikristligt,
/Rom 12:1-2, 2 Tim. 4:1-5/.

Denna gåva brukar fungera så att man först känner i atmosfären om det är en god atmosfär eller
om man får en obehagskänsla. Det viktigaste är att pröva om förkunnelsen är bibelenlig. Jesus
varnar allvarligt för falska lärare och hänvisar också till frukten,/Matt. 7:15.16, Matt. 24:11-13/.

 I en församling behöver det finnas flera med denna gåva, som kan vara som en jury både inför
förkunnelsen och ev. profetiskt tal. /1 Tess.5:20/.                                                                                   
Ett budskap ska vara tydligt i fråga om synd och nåd. Om det är något av straff och dom i profetian
eller predikan utan att visa på en möjlighet till omvändelse och försoning är det aldrig från Gud.
/ 1 Tim. 2:3/. Inte heller om det innehåller enbart kärlek och nåd utan ånger och behov av förlåtelse,
/1 Joh. 1:9/.

VISDOMENS GÅVA

Ju äldre man blir desto visare kan man bli pga erfarenheter. Visdomens gåva är något ännu mer
och kan också mottagas och brukas av yngre personer. Kännetecknande för denna gåva är att den
kan lösa många problem. Det kan dyka upp svåra frågor t.ex. i en församling, i vardagslivet och
i familjen. Man vänder och vrider och resonerar om olika lösningar, men inget känns riktigt bra.
Finns det någon med i bilden som har denna gåva brukar den ibland, med kanske bara en mening,
komma med lösningen. Plötsligt känner alla: ”Varför har vi inte sett det så tidigare?”Man kan ju
också ta kontakt med en sådan medmänniska och be om råd. Ibland kanske den personen måste
be över saken och få svaret profetiskt.

KUNSKAPENS GÅVA

Då handlar det inte om vanlig, mänsklig kunskap, som givetvis också är bra att ha. Somliga har
fått gåvan, genom den helige Ande, att avslöja något som annars inte syns eller hörs. Allt detta
för att kunna betjäna människor. Bara Herren som känner oss bättre än vi faktiskt känner oss
själva, på vissa områden, kan ge någon kunskap om det som vi behöver hjälp med,  /Kol. 2:3/.                                                                                                   
Vi har ibland kunnat se exempel på detta. Somliga har i offentliga sammanhang fått veta att någon,
som är närvarande, har en viss sjukdom. I själavårdssammanhang kan någon uppleva exakt hur
någon mår och fått veta både varför och var hjälpen finns.

TRONS OCH KRAFTGÄRNINGARNAS GÅVOR

 Tron som nådegåva är något mer än det vi kallar frälsningsvisshet. Det innebär att någon får en
speciell tro för speciella böneämnen och får uppleva en visshet om bönesvar.

Jesus är ju föredömet och visar oss att de kraftgärningar som han utförde när han gick på jorden
också är till för oss, /Mark. 11:22-25/. Vad vi först och främst bör be om är den helige Andes kraft  
och den bönen är Herren villig att svara på, /Luk. 11:13/. Den kraften är inte till för att njuta av själv
utan för att kunna betjäna andra.

När Jesus vandrade här nere så var han angelägen om att ha ständig kontakt med Fadern. Han gick
ofta undan för att be. Och det är ju viktigt för oss också. Men när Jesus blev ställd inför svårigheter
så bad Han inte. Han hade kontakten med allmaktens Gud och vände sig i stället till problemet.
Han bad t.ex. inte Fadern att stilla stormen, /Matt. 8:23-26/. Jesus hade ju alla dessa gåvor som
vi här läser om. Han hade trons gåva.

Det är underbart att få uppleva bönesvar.  Sedan händer det ofta när vi ber att Gud ska göra under
att bönesvaret dröjer. Så undrar vi varför Herren inte svarar. Vi anklagar oss ofta själva, och den vi
ber för, att ha dålig tro. Det tänkandet kan bli en tung börda att bära. Det kan ju hända att vi ibland
ber Herren att göra något, i stället för att själva göra det i Jesu namn, /Matt. 10:1, 7-8, Mark. 21:17-18,
Luk. 10:19/. Det är Herren som har makten, men han har givit oss auktoritet, som vi behöver använda
i vår tjänst.

HELBRÄGDAGÖRELSENS GÅVA                                                                          
Denna gåva kan vara mer eller mindre uttalad hos olika personer och kan även vara speciell för en
viss slags sjukdom, själslig eller kroppslig.                                                                                  
Ett bibelord som talar om bön för sjuka finns i /Jak. 5:13-16 /. Här talas det inte om någon särskild
gåva. Helandet kan ske som svar på bön genom församlingens äldste som har en gemenskap med
Andens enhet bakom sig. Det viktiga här är ju att ev. synd blir bekänd och att all ovänskap och
oförsonlighet är utesluten. Sådant kan hindra helandet.

Ibland så kallar man predikanter som man hört talas om att de har helandegåvor. Det är väl OK,
men denna gåva kan ju vilken troende människa som helst få. Varför fixerar  vi oss så lätt vid vissa
personer?
/Sak. 4:6, Jes. 42:8, / gäller alltid. För det mesta brukar de flesta av oss söka läkare,  
först i stället för att lita på och handla efter Guds Ord. Vi ska tacka Gud för läkarvetenskapen
och vi kan också få uppleva helande genom deras behandling, men församlingen ska var en
kraftkälla, där gåvorna finns och brukas.

TUNGOTAL OCH UTTYDNING                                                                                                      
Tungotalet är kanske den vanligaste gåvan i karismatiska kretsar. Det finns tydlig undervisning
om den gåvan i /1 Kor. 14:2-5, 13-18/, hur tungotal och uttydning ska brukas i församlingen.    
Tungotalet har ibland undervärderats som något mindre viktigt. Man stödjer sig på Pauli ord om
att det är bättre att i församlingen tala så alla förstår. Ändå säger han att han talar i tungor mera
än alla andra.  /1 Kor.14:2-4, 15,18/.  

Tungotal kan brukas på olika sätt:                                                                                               
1) som budskap till församlingen, då det också ska uttydas                                                          
2) som bönespråk i den enskilda bönen                                                                                   
3) när någon får ett direkt budskap till någon med annat jordiskt språk.

I /Rom. kap. 12/ tar Paulus upp andra gåvor som har en viktig funktion, / vers 7- 8/. Oftast ser
vi inte dessa goda hjärningar som andliga gåvor, men det finns vissa vänner hos vilka man kan
se dessa egenskaper. De är till stor välsignelse.                                                                                         

TJÄNSTERNA                                                                                     

APOSTEL                                                                                                   
En tjänst som behövs för församlingens utveckling och tillväxt. När vi läser om deras uppdrag i
Apostlagärningarna finner vi att t. ex.Paulus förkunnade evangelium också för icke judar, (hedningar)
han bildade nya församlingar, skrev brev och uppehöll kontakten med de som kommit till tro.
/Ef. 3:8-10/. Han hade också många nådegåvor.

PROFET                                                                                                                              
En som talar direkt från Gud, varnar, vägleder, avslöjar, förutsäger,  /2 Petr. 1:21/.

EVANGELIST                                                                                                                       
Har en förmåga att predika evangelium med en sådan övertygelse att många kommer till tro,
/Rom. 10:17/.

HERDE OCH LÄRARE                                                                                           T
Tar sig an människor med undervisning och själavård,/ Apg.20:28/.  

Som avslutning vill jag understryka att kärleken är en förutsättning för att vi ska kunna bruka
våra tjänster och gåvor på rätt sätt, /1 Kor 13:1-3, 8-10/.                                                                                                              
Nådegåvorna som vi får bruka behöver vi inte i himlen. Där allt är fullkomligt, men än så länge
får vi låta oss brukas tills anskriet ljuder och vi får flytta högre upp!                                                                                              
/Upp. 2:10/ ”VAR TROGEN INTILL DÖDEN SÅ SKA JAG GIVA DIG