Bibelstudium av Anita Grantinger

Jag har på sistone intresserat mig för Paulus brev till Galaterna. De hade ju nåtts av
och tagit emot evangeliet om Jesu försoning. De hade fått veta att lagen med offertjänsten
som de från början hade levt med inte var frälsande, utan en förebild för vad som skulle
komma genom Jesus Kristus. /Hebr. 9:11-14/.

Det var naturligtvis inte lätt för dem att byta ut tron på den gamla offertjänsten och bara
lita på att evangeliet om Jesus var tillräckligt för att få få förlåtelse för synden. Efter hand
började tvivel smyg sig in och de frestades att ha en del kvar av det gamla förbundets regler.
Av den anledningen tog aposteln Paulus till stränga ord och varningar för att visa dem tillrätta,
/Gal. 1:6-8/.

Jag rekommenderar dig att läsa Gal. 5:e kapitel. Det handlar om Friheten i Kristus och har
en klar och tydlig undervisning om hur det enbart är tron på Jesus Kristus som kan frälsa
oss från synden och att vi bara kan vila på Guds frälsningsverk. Genom egna gärningar
eller något slags tillägg till vad Jesus har gjort för oss i sin död och uppståndelse kan vi
aldrig hålla måttet inför Gud. Lagens enda uppgift är att visa på vad synd är. Den är en
spegel för oss. Evangelium visar oss på ett liv i frihet men inte från köttet, utan från
syndens skuld och makt, från tvånget att synda. Vi blir iklädda Kristi rättfärdighet.

Vad detta kapitel belyser är att ,även om vi har tagit emot Jesus som vår personlige
frälsare, fått förlåtelse för vår synd, blivit födda på nytt och blivit fyllda med den helige
Ande, så har vi ändå vår gamla, syndiga natur kvar, som försöker styra våra handlingar.
Även i GT kan vi få bekräftelse på detta. /Jer. 17:9/talar om det bedrägliga hjärtat,
Det kallas också för vårt kött och köttet och Anden ligger i strid med varandra, 
Gal. 5:17, Rom. 8:5-8. Jesus talar också om detta i /Matt. 15:19/.

Aposteln Paulus beskriver denna kamp för egen del, Rom. 7:14-24. Vår medfödda,
köttsliga natur har vi ärvt av våra första föräldrar efter syndafallet.. Denna vår kamp
mot köttet börjar, som först, när vi har fått en ny natur genom nya födelsen.
Genom frälsningen i Jesus Kristus har vi blivit blivit befriade från syndens makt och är
inte längre trälar under synden, Rom. 6:17-18. Ändå händer det att vi faller ibland,
men då får vi ta till oss: 1 Joh. 2:1-2. Det är skillnad på att vara slav under synden och
tillfälligt falla för en frestelse.

Båda dessa naturer, den gamla köttsliga och den andliga behöver näring. En viktig fråga är:
Vilken av dessa naturer ger vi mest tid? Vi har så mycket att syssla med. Sällan glömmer vi
omsorgen om kroppen, mat på bestämda tider och vad som har med det materiella att göra.
Vårt andliga liv kan heller inte leva utan näring och vägledning genom regelbunden stillhet
inför Ordet och bönen, /Rom. 13:14/.

Aposteln Paulus säger att vår gamla natur har blivit korsfäst med Kristus /Rom. 6:4/, men det
innebär inte att den är död, bara att den inte har sin frihet längre. Men det är ju möjligt att
ha en kristen bekännelse och ändå behärskas av köttet. Köttets gärningar är vad vi själva gör,
Andens frukt däremot skapas i oss genom den helige Ande och som vi inte kan åstadkomma själva.

Paulus utropar frågan: ”Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?” Det finns bara en
möjlighet att övervinna i kampen mot köttet, Gal. 5:16: ”Vandra iAnden!”

Vad innebär det då att vandra i Anden? Det innebär alltså att vara helt förenad med Kristus,
/Joh.15:4-5, Rom. 14:7-8/. Evangelium, korsets budskap är anstötligt och förnedrande för den
naturliga människan. Det är till anstöt för all det vi vill skryta med av moral, sedlighet och filosofi.
Det är så enkelt att det kan omfattas av ett barn och utväljer det som är svagt. Det är till anstöt
för vårt viljeliv efter som det kräver en villkorslöst kapitulation genom att vi måste födas på nytt
och bli ”nya skapelser i Jesus Kristus”, /2 Kor. 5:17/.

Detta liv i gemenskap med Kristus är alltså inte ett liv som vi kan vinna genom egna gärningar,
men medför ändå ansvar och får konsekvenser. Dessa visar sig i Andens frukt, först och främst
kärlek, /1 Kor.13:1-7/. Det föds då en kärlek inom oss, inte bara till Jesus, utan också till varandra.
Jesus talade om den /Joh. 13:34-35/.

Om dessa frukter kan vi läsa i /Gal.5:24-25/. Jakob beskriver det i sitt brev att tron inte är
sysslolös, den visar sig i gärningar, /Jak. 1:22/. Dessa gärningar är inte frälsande, men en
frukt av en vandring i Anden. I /Mark.12:31/ talar Jesus om att älska vår nästa, men också
oss själva. Det måste innebära att alltid göra det som gagnar vårt och andras andliga och
eviga väl.

Detta ämne är inte lätt att tränga in i. Det är till för de som kommit till tro och vill leva ett
helgat liv. Vi syndar ändå ofta omedvetet därför att vi lever i en gudsfrånvänd kultur.
De gamla kristnas levnadssätt i lydnad för Guds Ord har glömts bort därför att vi lever
i en annan tid. Men Guds Ord har ju inte förändrats. Vi har är en kamp att utkämpa både
mot djävulen, /Jak. 4:7/, världen, /Rom. 12:2/ vårt eget kött, /Jak. 1:13-16/. Jag vill tro att vi,
genom Guds nåd och Andens kraft, kan övervinna dessa fiender i den mån vi tar emot kraften
och vandrar med öppna ögon.

Anita Grantinger