Bibelstudium
Inför ett nytt år är det nödvändigt att vi har förtroende och förståelse för Guds ord,
som är vårt ljus och vår vägledning. Förtroende för Gud ger oss förståelse för hans
vilja och plan, då, nu och i framtiden.

“Nya Testamentet är i Gamla Testamentet förvarat,
Gamla Testamentet är i Nya testamentet förklarat.” har någon sagt. Det stämmer!

När Gud ville uppbenbara sin vilja och plan med oss människor gjorde han det både
praktiskt och läsbart. Gud skapade universum och oss och gjorde det genom Ordet
– Gud sa: Varde.

1 Mos.1:1-3 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.  Jorden var öde och tom,
och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ”Varde ljus!”
Och det blev ljus. 

Joh.1:1-5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 
Han var i begynnelsen hos Gud.  Allt blev till genom honom, och utan honom blev
ingenting till av det som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus.  
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Efter syndafallet lovade Gud att en Frälsare skulle komma till räddning för oss.

1 Mos.3:15 Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma
och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen.

För att möjliggöra denna räddning utvalde Gud Israel att bli det folk som skulle bära
Guds välsignelse till alla andra folk.

1 Mos.12:1-3 Herren sade till Abram: ”Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus
och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk.
Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall
välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter
på jorden bli välsignade.”

Gamla Testamentet är dels en historiebeskrivning över Israels folks utveckling och liv
men även en profetisk förklaring om vad som väntade för hela världens folk.

Jesus Frälsarens försoningsgärning och sedermera konungsliga regering i evighet.

Gud slöt ett förbund med Israel vid Sinai berg och tabernaklet i öknen och templet
i Jerusalem blev mötesplatserna där Israels barn kunde, genom prästerna och översteprästen,
offra för sina synder. Allt detta var förebilder på det som skulle komma. Det fullkomliga skulle
ersätta det förebildliga.

Joh.1:1:14-17 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet
som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om
honom och ropar: ”Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig,
eftersom han var före mig.” Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen
gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 

Eftersom vi människor genom synden är utan Guds härlighet så finns heller ingen möjlighet
att förtjäna eller förvärva Guds härlighet. Den enda möjligheten är att ta emot Guds gåva
genom Jesu försoningsdöd på Golgata.

Rom.3:19-22 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att
var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras
rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. Men nu har utan
lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 
en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 

Rom.3:23-26 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan
att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud,
genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin
rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 
under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv
är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

Joh.1:12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på
hans namn. 

Paulus beskriver skillnaden mellan det gamla förbundets “härlighet” och Andens ämbetes
härlighet i 2 Kor. kap 3 och 4.

2 Kor.3:7-9 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde
i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans,
fast den glansen bleknade. Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? 
Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte
rättfärdighetens ämbete av härlighet. 

Mose hängde ju en slöja för sitt ansikte så att inte folket skulle se hur härlighetens sken
bleknade och försvann. Samma slöja finns ännu kvar när det gamla förbundets skrifter
föreläses och först när man tagit emot Kristus försvinner den. 2 Kor.3:13-14

Därför behöver vi inte tappa modet utan kan frimodigt tjäna Gud och vittna om Jesus
och hans fullständiga försoning och seger.

Vi får öppet lägga fram sanningen och predika Jesus Kristus och inte oss själva.

2 Kor.4:1-6 Därför, då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så tappar vi inte
modet. Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar
inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt
varje människas samvete. Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade.
Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som
strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild. Vi predikar inte oss
själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. Ty Gud som sade:
”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen
om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.

2 Kor.4:7-15 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds
och inte komma från oss. Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte
rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död
i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Ty vi som lever utlämnas ständigt
åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp. Så verkar
döden i oss, och livet i er. Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför
talar jag, så tror också vi, och därför talar vi. Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus
skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er.
Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen
att flöda över till Guds ära.

Fil.2:9-11 Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över
alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig,  i himlen och på jorden och under jorden, 
och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.

Hebr.1:1-3 Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna
genom profeterna,  har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han
insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. Sonen utstrålar
Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.
Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.

Sammanfattning:

Guds plan att rädda oss människor uppenbarades via det judiska folket och landet Israel
med sin huvudstad Jerusalem. Därigenom fick vi Bibeln och Jesus. Han kom i mänsklig gestalt
genom att födas som jude och dog på korset som Guds offerlamm, uppstod på tredje dagen
och uppsteg till himlen då han gett sina lärjungar löftet om Hjälparen den helige Ande som
skulle ge dem kraft att gå ut med evangeliet till hela världen.

I tidens avslutning hämtar Jesus sin brudeskara, de på Jesus troende, innan vedermödans tid
och kommer därefter att stiga ner på Oljeberget för att regera från Jerusalem i 1000-årsriket.
Då ska det judiska folket inse att Jesus var den Messias som de väntat på enligt Guds löfte
och profeternas förkunnelse i Gamla Testamentet. Sak.12:10, Rom.11:25-26

Därefter bryter evigheten in med nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor och det
himmelska Jerusalem kommer ner från Gud. Upp.21:1-5

Allt som Bibeln berättar, via det judiska folkets historia om Guds förbund och folkets lydnad
och olydnad, lagen, offersystemet, tabernaklet och tempeltjänsten är förebilder/skuggbilder
till den verklighet som skulle komma, nämligen Jesus Kristus.

Kol.2:17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.

Hebr.10:5-7 När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, 
men en kropp har du berett åt mig. Brännoffer och syndoffer gladde dig inte. Då sade jag:
Se, jag har kommit, Gud,för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.