Bibelstudium av Anita Grantinger
Detta kapitel har ju kallats TRONS KAPITEL och det gör själ för namnet då vi där får
insyn i många föregångares trosvandring. Någon har tänkt på hur judarna och vi
(hedningar) möter framtiden på olika sätt. Vi tittar oftast framåt och tänker,
”Hur ska vi klara den?” Judarna backar in i framtiden och ser sig tillbaka och tänker:
”Vad Gud gjorde förr är han mäktig att göra idag!” De tar med sig erfarenheten av historien.
Detta var vad Hebreerbrevets författare ville göra. Han påminde om de gamla troshjältarna
och ville peka på att vad Gud hade gjort förr, kunde han göra också i den situation som
läsarna befann sig i just då. Detta borde även vi lära oss, i vår tid. Gud är den samme!!!
Tron är något mer än ett försanthållande i huvudet. Tron handlar om ett aktivt val.
Trons folk ser sig som pilgrimer, på väg till ett annat land. Vårt hemland är inte här utan i himlen,
/vers 13-14/. Troshjältarna fick genomgå mycket lidande i sina liv, men härdade ut därför att
de hade blicken fäst på något bättre, /vers 40/.
/Vers 2, 39/ De vandrade i tro fast de aldrig fick se det utlovade. Vad författaren ville säga
den förföljda församlingen var att det har hänt förr. De var inte de enda som hade haft det svårt.
Tro är att höra vad Gud säger och lyda.
———————————————————————————————-
/Vers 1-3/ Tron är en övertygelse om något som man hoppas på, men som man inte ser uppfyllt.
Till dess går man i tro. Tro är att lita på Gud och vad han har lovat, även om vi inte ser något resultat.
Om vi tror att Gud har skapat hela naturen, av ingenting, som vi alla kan se , kan han ju göra
vad som helst igen.
/Vers 4-7/ är vittnesbörd om 3 rättfärdiga män som levde före syndafloden. De visade vad tro
på Gud innebar.
ABEL: Abel offrade i tro och med ett hjärta som tillbad Gud. Gud accepterade Abels offer,
men inte Kains. Hans offer drevs av synden, /1 Mos.4:3-7/. Kain tog inte det bästa av
markens gröda. När Abel offrade tog han det bästa av sin hjord och Herren välsignade honom.
HENOK: Henok vandrade i gemenskap med Gud /1 Mos.5:24/. Han levde ett liv tillsammans
med Herren i vardagen och behagade Herren.
NOA: Noa vandrade i tro och lydnad. Gud hade sagt att han skulle bygga en ark och då gjorde
han det, trots mycket arbete och människors hån och förakt, /1 Mos. 6:9, 13-18/.
/Vers 13-16/ En sammanfattning. Alla dessa dog utan att ha sett löftet uppfyllt, vandrade i lydnad.
De levde inte för denna värld. Vi har mycket av det materiella som ibland hindrar oss att gå i tro.
/Kap. 4:1/.
/Vers 8-12/ ABRAHAM blev kallad trons fader och vi kan läsa om speciellt 3 exempel på hans tro:
1) Resan: Gud talade till Abraham att han skulle lämna sitt land och hela sin tillvaro och gå till
det land som Herren skulle visa honom. Han gick i tro fastän han inte visste vart han skulle
komma, /1 Mos. 12.1-5/.
2) Sonen: Gud hade lovat att de skulle få en son.
/1 Mos. 18:1-3, 9-14/.
3) Offret: /Vers 17-22/ Abraham var villig att offra Isak, trots alla de löften som han fått om Isak,
obs: /vers 19/.
Sedan kan vi se hur Isak välsignade Jakob i stället för den äldre sonen, Esau. Fastän de då inte
var mer än tre, Abraham, Isak och Jakob, fanns tron kvar på att de skulle bli ett stort folk.
De visste att vad Gud hade lovat kommer han att hålla. När Jakob välsignade Josefs söner
i Egypten så visste han att det Gud hade lovat kommer att ske. När Josef var färdig att dö
begärde han att de skulle se till att hans ben skulle med, då de en gång skulle återvända
till Kaanan, /2 Mos. 50:24-25/.
Troshjältarna vill visa oss att tro är att förtrösta på att Gud att han bär oss under hela livet.
Det innebär en vandring med Gud varje dag.
/Vers 23-29/Redan som spädbarn var Mose beroende av tron (föräldrarnas). De trodde att
det var något speciellt med Mose och vågade behålla honom fastän det var sagt att alla
hebreiska gossebarn skulle kastas i Nilen. Som vuxen lämnade Mose Farao, all lyx som han
var van vid och litade på att Gud skulle hjälpa honom i framtiden. ”Han hade blicken riktad
mot lönen.”
I tro strök Israels barn det slaktade lammets blod på dörrpost och dörrträ. De hade ju inte
något bevis, för att det skulle fungera förrän nästa morgon, /2 Mos. 12:21-23/.
I tro måste Israels folk gå mot Röda havet innan vattnet delade sig, /2 Mos. 14:15-16, 21-22/.
/Vers 30-31/ När Jeriko skulle intas måste folket, i tro, gå 7 dagar (fullkomlighetens tal) runt muren.
Folket i Jeriko visste säkert vilken stor Gud som var med Israels folk. De hade 7 dagar på sig att
omvända sig, men de valde att inte göra det och katastrofen blev ett faktum, /Jos. 6:15-17a/.
Skökan Rahab visste ju inte säkert att det skulle fungera med det röda snöret, men tog emot
spejarna i tro, /Jos. 6:17b/.
Många människor i vårt land har chansen att vända om och söka Herren men de väljer att inte
göra det. Resultatet blir katastrof.
/Vers 32-40/ Tron på Herren kan ibland få svåra konsekvenser för våra liv. Vad författaren vill
visa är att troshjältarna fick kraft. De var vanliga människor, lika svaga som vi, men Gud är den
samme. Herren ger oss aldrig en karta i förväg vi får ta ett steg i taget, i tro.
Gud är trofast. Om vi har tro visar sig inte förrän vi tar första steget.