Vers 28 är en sammanfattning och kan få tjäna som överskrift:                             
”LAGEN INSÄTTER SVAGA MÄNNISKOR SOM ÖVERSTEPRÄSTER, MEN ORDET SOM
BEKRÄFTADES MED ED OCH KOM EFTER LAGEN INSÄTTER SONEN, SOM ÄR FULLKOMLIG
FÖR EVIGT.”  

Kapitlet kan indelas i 3 delar:                                                                                   

1) vers 1-10 Melkisedek                                                                                                   
2) vers 11-19, skillnaden mellan det levitiska prästerskapet och Jesus                                                 
3) vers 20-27 Jesus evig överstepräst

Översteprästen och prästerna skulle härstammade från Arons familj, i rakt nedstigande led,
/2 Mos. 28:1/ Dessa var medlare mellan Gud och folket. Prästerna skötte offertjänsten och
offrade varje dag. I /3:e Mos./ kan man läsa om hur dessa offer gick till t. ex. brännoffer,
matoffer, gemenskapsoffer syndoffer, skuldoffer. (Se tillägg nedan). Detta skulle rena relationen
mellan Gud och människan. Det talar om nåd och kärlek.

Leviterna, av Levi stam, var de näst viktiga i judendomen och templet. Deras uppgift var att
sköta det praktiska både i tabernaklet under ökenvandringen och i templet.                                                                          

Hebreerbrevets författare förkastar inte det levitiska prästerskapet, det har fyllt sin funktion.
Däremot argumenterar han emot det, därför att det nu finns ett bättre, ett fullkomligt förbund,
/Kap. 7 :19/.

1) /Vers 1-10/ Melkisedek var kung i Salem. Ps. 76:2-3/ (Salem, Sion=Jerusalem). I /1 Mos. 14:17-20,
Ps. 110:4/ görs en jämförelse mellan  Melkisedek och Jesus. Jesu prästtjänst var lika unik som
Melkisedeks genom att de inte kom från Levi stam.  

 Här hoppades det över som annars var enligt lag, att prästerna skulle vara av Levi stam.
Gud gör något nytt. Vi kan läsa att Melkisedek välsignade Abraham som gav honom tionde.
Detta var ju otänkbart att någon annan än någon av Levi stam skulle ta emot tionde.
Det var dessa som tjänstgjorde i templet och då måste de andra stammarna ge dem tionde
av all sin avkastning,

Melkisedek nämns i Bibeln som exempel på ett heligt och rättfärdigt liv. Namnet betyder
fredens och rättfärdighetens konung. I en tid av hedendom och avgudadyrkan höll Melkisedek
fast vid Gud, den Högste. Vi vet inte hur han fick veta om den sanne Guden, vilket var sällsynt
i den antika världen, där man hade många gudar. Man saknar uppgifter om hans härstamning
och hans död. Det finns spekulationer om vem han var, men Bibeln nämner ingenting om det.
Jesus blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek, /Hebr. 5:5-6, 6:19-20,
7:2-3/.

2) /vers 11-19/ Frågan är varför det måste till något annat? De levitiska offren som måste göras
om och om igen var inte tillräckliga. Därför måste Gud komma med något kraftfullare, något
som lagen inte kunde åstadkomma, /Rom. 8:1-3/. Den lag som Mose fick mottaga på Sinai berg
var ju oerhört viktig för judafolket. Det var ju Gud själv som hade talat. Nu får de veta att dessa
offer inte var fullkomliga och kunde  därför inte befria människor från synd. /Hebr. 9:13-14/.

3) /vers 20-27/Gud har alltså gått förbi sin egen lag och ingått ett bättre/vers 22/.  Skillnaden
mellan det levitiska prästadömet och Jesu eviga prästadöme är bl.a. att Jesu prästadöme vilar
på 3 grunder, a) genom en ed av Gud, /vers 20/, b) Jesus är vår garant som lever i evighet,
/vers 25/, c) han är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna,
/vers 26/. Detta har ingen överstepräst kunnat åstadkomma tidigare. Jesus gick in i det allra
heligaste och offrade sig själv, en gång för alla. Detta kunde inte lagen åstadkomma även om
den pekade fram emot detta.

—————————————————————————————-