Bibelstudium av Anita Grantinger

Det var inte lätt för aposteln Paulus, efter hans upplevelse på Damaskusvägen
att predika och undervisa om att det är Jesus som är lagens uppfyllelse.
Judafolket hade fått lära sig lagen utantill från barnsben och den var ju given
till dem av Gud genom Mose. Det präglade hela deras livsföring på alla områden.

Gud såg emellertid att både för präster och andra blev lagen och kulturen bara
yttre former. Och det måste till ett större offer än bockars och kalvars blod för
att deras synd ska utplånas, /Hebr. 9:11-12, Rom. 8:1-3/.

Det dröjde länge t.o.m för de som varit Jesu lärjungar innan de kunde ta in det.
Allt sedan dess har det varit både en teologisk och andlig kamp för att sprida
evangeliet över världen. Idag kan vi ändå tacka Gud för den ökning av alla de
judiska messiastroende församlingar som finns både i israel och den övriga världen.

FÖRUTSÄTTNING FÖR FRÄLSNINGEN

Vi måste inse att vi inte kan leva upp till Guds rättfärdighet på egen hand. Galaterna
hade ju, genom tron, tagit emot den helige Ande samt sett under och tecken ske i
Jesu namn. Ändå fanns nu risken att de ska överge den sanna tron, /Gal. 2:3/.
Som kristna så kommer vi alla att utsättas för frestelser och påverkan både på det
andliga planet och rent mänskligt.

Paulus ser Abraham som den andliga ingången till tron på Guds löfte, inte bara till
judafolket, utan till alla folk, /vers 6-9/ det är tron som är frälsande, varken gärningarna,
eller att man konverterar till judendomen. Enligt /vers 29/ är vi t.o.m. arvtagare till
Abraham när vi tillhör Kristus.

Martin Luther uttryker detta som följande: ”Kristen tro är alltid en passiv rättfärdighet.
Lika lite som den torra jorden själv, kan framkalla regn, utan är helt beroende av vad
himlen ger som en gåva, lika lite kan en

människa själv, göra sig rättfärdig. Det enda hon kan göra är att öppna sig och ta emot
vad Gud ger från himlen genom Jesus Kristus”.

Vad är då lagens syfte? /Vers 19-25/ Lagen är inte given till att ge rättfärdighet, men
den synliggör synden. Den väcker också upproret i oss och vår ovilja att göra Guds vilja.
Den avslöjar vårt hjärta, /Matt. 15:19, Rom. 7:7-13/.

Genom omvändelse och pånyttfödelse får vi del av den helige Ande. / 1 Kor. 6:19-20,
2 Kor. 5:17-19/. Då fylls vi av kärlek till Gud, till hans Ord och till andra människor.
Det kan kallas för hjärttransplantation,/Hes. 36:26-27/.