ANDEBEDÖMNINGS GÅVA
Bibelstudium av Anita Grantinger

Från början vill jag deklarera att jag själv tror på Guds underverk. Jag har t.ex. bett
för många sjuka och upplevt olika bönesvar. De helanden som jag mest har fått se
har varit av psykisk art. För övrigt tror jag att det alltid sker något när vi ber i tro.
Jesus gav ju sina lärjungar genom alla tider, uppdrag att utföra samma gärningar
som han gjorde när han gick här nere. Han helade och befriade många människor
som hade ockuperats av onda andar/Mark. 16:14-18/.

Apostlarna tar upp betydelsen av att kunna bedöma om det är Guds Ande eller någon
främmande ande som är verksam, vilket ju är viktigt för oss alla att kunna
/1 Kor. 12:8–11, 1 Joh.4:1–3/. I vår tid upplever jag att det är viktigare än någonsin att
vi är observanta inför all slags undervisning både i massmedia, på nätet och i kyrkorna.
Kännetecknande för olika villoläror är ofta att de låter väldigt bra och delvis stämmer
med Bibelordet, men om inte ALLT är förankrat i Ordet leder det vilse. Jag vill peka på
några grundläggande sanningar i skriften, genom vilka vi kan urskilja vad som är av
Guds Ande, vad som är köttsligt eller av en främmande ande.

FRUKTEN

Det första vi kan se på är vad Jesus tog upp med sina lärjungar i samband med frågan
om tidsålderns slut /Matt 24: 3–4/. Vid ett annat tillfälle uttalade han en varning inför
domens dag /Matt. 7:22-23/. Jesus visar alltså på ett viktigt observandum att under
och tecken inte är någon garanti för att det är Guds Ande som verkar. Under mitt långa
liv har jag hunnit se mycket. Ibland har någon väckelsepredikant kommit och samlat
mycket folk därför att det har utlovats att under och tecken kommer att manifesteras
i samband med förkunnelsen och förbönen. Det övernaturliga drar alltid till sig nyfikenhet.
Somliga har bevisligen blivit helade, i varje fall för stunden, och somliga har åkt hem
i samma rullstol som de kom dit. Efter att undergöraren har åkt hem kan pastorn på
platsen ha fått mycket själavårdsarbete. Det hela kan sluta med ett stort VARFÖR.

Idag finns det också mycket tveksamma inslag i form av bibelundervisning. Vad som hela
tiden gäller är aposteln Paulus ord i /1 Tess. 5:19-20/. En församling där Andens nådegåvor
är i funktion och särskilt profetians gåva, behöver därför ha flera som har andebedömningens
gåva (som en jury). Det mest naturliga sättet att pröva förkunnelsen på är frukten.
Efterskörden? /Matt. 7: 15–20/. Då handlar det inte bara om en snabb bedömning. Efter sådd
följer ju både knopp och blomma innan frukten kommer.
Därför är det bra om man kan få rekommendationer från trovärdiga vittnen innan man
välkomnar någon förkunnare som man inte känner. Man kan ju också uppleva en Andens sanktion
resp. en viss tveksamhet i atmosfären, vilken den som är ansvarig för församlingen eller gruppen
får ta hänsyn till.

KÄRLEK OCH ÖDMJUKHET

När Guds Ande verkar är kärlek och ödmjukhet hos redskapen kännetecknande. Om det är
ett budskap från Herren så är det aldrig enbart dömande utan framför allt erbjudanden om
nåd och hjälp genom bön om förlåtelse och överlåtelse /Jak. 5:15-16/. Om man ber för en
sjuk och det antyds att den har dålig tro som orsak till att man inte får se något under, så
är det inte Guds Andes röst. Det är att lägga sten på bördan. Ibland händer det någon med
en, mänskligt sett, obotlig sjukdom att någon profeterar eller tycker sig uppleva att personen
ska bli frisk. Det är underbart om det är Guds Andes tilltal, då kommer det att ske. Om det bara
är mänskligt önsketänkande sprider det mycket besvikelse och förvirring.

Jag hade förmånen att lyssna till Kathryn Kuhlman, när hon var i Sverige för många år sedan.
Hennes besök väckte stor uppmärksamhet. En stor arena i Stockholm fylldes med folk och hela
den då kända, svenska journalistkåren var där. Hon blev ett redskap till många människors
helande och upprättelse. Men jag har aldrig hört en mera ödmjuk förkunnelse. Hon sa bl.a. att
hon kom ihåg den dag då Kathryn Kuhlman dog /Gal. 2:19-20/. Hon hade nöd för människors
lidanden och kunde aldrig förstå varför inte alla blev friska som svar på bön. I en av hennes
böcker läste jag att det ofta var flera icke kristna som blev helade. Vi förstår inte alltid Guds vägar,
men får ändå gå ut på hans löfte i vår bön /Joh. 14:12-14/.

HINDER FÖR GUDS ANDES VERK?

Det är alltid en kamp enligt /Ef. 6:12/ för dem som vill tjäna Herren. Vi har ju alla våra svaga
punkter och vår fiende är väl medveten om dem.

GRUNDEN och FÖRUTSÄTTNINGEN för ett helhjärtat kristenliv, oavsett vilken tjänst vi har i
Guds rike, är ett kärleksfullt och trofast familjeliv. Det kan bara förverkligas genom trohet,
gemensam helöverlåtelse och ett totalt beroende av Guds nåd och kärlek /1 Tim. 3:1–7/.

ÄGODELAR

Materialismen kan lätt ta över så att våra ägodelar, allt som vi har skaffat oss, kan bli våra avgudar.
De kan ta den tid och energi som vi så väl behöver för att vara med Herren samt även bli en
ekonomisk belastning. Aposteln Johannes varnar /1 Joh. 5:21/. De som känner mig vet att jag
är estet och som följd av det har jag blivit en samlare av vackra saker. Jag hade inte riktigt ljus
över detta, men en natt brann hela mitt hem upp. Alla såg att jag tog det hela lugnt och efteråt
har jag varit tacksam för att jag blivit löst från detta. Idag har jag kommit på mig själv hur jag
tänker, när jag ser något vackert som jag gärna skulle vilja köpa: nej, jag behöver det inte,
jag får det inte med till himlen. Alla behöver vi pröva oss själva inför Gud /Matt. 6:19-21/.

HÖGMOD

Det har tyvärr hänt att en viss, begåvad förkunnare har blivit så upphöjd av människor att högmod
har smugit sig in. Då har Guds Ande vikit och det har blivit den personen till fall.
Det har sedan varit väldigt svårt för en sådan att komma igen och få upprättelse av människor
även om Gud förlåter /1 Kor. 2:1–5/. Det är viktigt om en församling växer och upplever framgång
att man inte grips av stolthet och övermod och ser ner på andra, utan inser att det enbart är Guds nåd
och ger honom hela äran.

Jag drar mig till minnes en lite dråplig episod. Jag var, en lördagskväll, i en kyrka i Stockholm för
att ha bibelstudium för en grupp ungdomar. Efteråt skulle vi be och vi ställde oss i en ring för att
be för varandra. Då kom Guds Ande så kraftigt att alla som vi bad för, utan undantag föll i golvet.
En av killarna vittnade sen på söndagsgudstjänsten om detta och sa att han hade trott att sådant
bara kunde ske genom stora predikanter och nu var det bara lilla jag som var där. Jag tror ändå
att gudsnärvaron hade varit lika påtaglig om vi hade suttit, men Guds Ande kan ju manifestera
sig på olika sätt /1 Kor. 2:4, 2 Kor. 4:6–7/. (Detta var innan jag hade pastorstjänst.)

SVENSK (västerländsk) KULTUR

Jag har ju ofta påpekat resultatet av landets avkristning och min bön är ju att Gud av nåd ska
öppna människors ögon över den katastrof som landet upplever. När kristendomen kom till
Norden tog det ju tid innan Bibeln blev översatt till svenska. När det väl var gjort var de flesta
inte läskunniga och det var bara de katolska prästerna som hade monopol på skriften. Folk i
allmänhet hade ingen möjlighet att bekräfta sanningshalten i deras utläggningar.

Efter reformationen hade de flesta lärt sig att tyda bokstäverna och så småningom växte
väckelserörelserna fram. Då var det förbjudet att samlas och läsa Bibeln enskilt. Det var kyrkan
som hade makten. När folk började tro och leva efter Bibelordet och uppleva dess kraft kom
motståndet från flera håll, bland annat modernismen, humanismen och ateismen och vetenskap
som än idag försöker motbevisa den kristna livssynen /Matt. 5:12/

Detta har sedan dess påverkat de politiska besluten i hela landet. Dessa teorier har även trängt
sig in i de kristna kretsarna och skapat kompromisser med Guds Ord. I modern tid tror folk på
vetenskapen, trots att den ständigt växlar med nya rön. När de kristna börjar ta samma ställning
till skillnad mot att lita på den enda fasta grunden, som är Guds Ord, kan inte den helige Ande
verka fritt, som på apostlarnas tid. Det som har hänt, i den svenska kristenheten, de sista åren
kan liknas vid en slalombacke. Och det fortsätter att gå väldigt fort utför.

DIREKT OLYDNAD MOT GUDS BUD

Vi har ju som enskilda kristna ett ansvar för våra handlingar och vårt sätt att leva, som vi en dag
ska göra räkenskap för. När nu de styrande i landet har lyckats lossa på alla tyglar vad gäller t.ex.
”10 Guds bud” så är det lätt att bli besmittad och bara leva med.

Exempel på vad som pågår i vårt samhälle idag:

– Vi dödar vi 35,450 ofödda barn, legalt per år. Det blir 177 per arbetsdag.

– Föräldrarna ska få ännu mindre möjligheter att fostra sina egna barn. Förskolans och skolans
välutbildade personal anses vara bättre på det. Därför blir förskolan obligatorisk i allt yngre åldrar.
Min slutsats blir att det bäddar för diktatur.

– Den ursprungliga kärnfamiljen, som ingår i skapelseordningen avvecklas allt mer

– Skilsmässor och samboskap med fri sexualitet gör att barnens rotlöshet ökar.

– Genom att kristendomen avvecklats i skolan och samhället får det uppväxande släktet
ingen fast grund att stå på. Dessa får kämpa hårt om de ska lyckas att klara utbildningen
och konkurrensen på arbetsmarknaden, annars hamnar de lätt på gatan i drogmissbruk
och kriminalitet.

– Bedrägerierna, rånen och dråpen blir så vanliga att folk lever i ständig otrygghet idag.

– Därtill är de flesta okunniga om att det finns en möjlighet att få uppleva frid och trygghet
i en personlig relation till Jesus Kristus. Han är ju utsuddad från agendan och helt utanför
lagens råmärken. Hur kan det gå för ett sådant land? /Jer.: 21:22-26/

RELIGIONSBLANDNING

Sverige som har varit ett kristet land i 1000 år har blivit pluralistiskt och representanter från
så gott som alla religioner i världen har fått asyl i Sverige. Med sig har de tagit sin gudsbild,
sina traditioner och sin kultur med i bagaget. Det värsta är att många även har tagit med sina
gamla motsättningar mot varandra. Det hat och den livsstil som de ville fly ifrån har också
flyttat hit. Eftersom kristendomen är underminerad i Sverige har vi heller ingenting bättre att
erbjuda. Demonstrationer med t.ex. koranbränning är tillåtna, och leder till våldsamma kravaller
som inte polisen rår på.

Nu finns det, Tack o Lov kristna församlingar i Sverige som särskilt inbjuder invandrare för att ge
dem ett klart evangelium om vem Jesus är. Där kan de få undervisning om frälsningens väg och
uppleva livsförvandling. O, att alla kyrkor hade den visionen! I de flesta kyrkor har man i stället
tonat ner budskapet om nödvändigheten av frälsning och omvändelse, vilket ju är ett tidstecken
/2 Tim.3:1–5/. Man vill inte stöta bort eller såra någon. Det finns vissa känsliga ämnen som man
undviker att tala om både från predikstolen och i samtalsgruppen därför att man vill undvika
diskussioner, motsättningar och stridiga meningar.

Här nedan vill jag ta upp några av dessa punkter:

1) Jesus är enda vägen till Gud? /Apg. 4:12/. Man vågar inte betona denna sanning i förkunnelsen
för att inte såra eller skrämma bort någon. Det har kommit så många från andra religioner och
de verkar så snälla och trevliga och man vill inte kränka dem. Det är viktigt att visa respekt för
människorna, men det är inte det samma som att acceptera deras religion.

2) Israel. Enligt Bibeln är Judafolket Guds egendomsfolk för evig tid /1 Mos. 17:1–8/. Många anser
att alla de lidanden som de har fått genomgå under historien, för att de råkar vara Judar är deras
eget fel. De flesta teologer menar att profetiorna, inför ändens tid, har upphört att gälla och att
kyrkan är det nya Israel. (Ersättningsteologi)

3) Sexualitet. Alla människor behöver kärlek, respekt och är lika mycket värda, men enligt Bibeln
är vi skapade enbart till man och kvinna. Idag har man kommit fram till att det finns många fler
kön. I de flesta kyrkor idag accepterar man att det är OK att fritt leva ut sin sexualitet oavsett kön.
Man kan tillhöra kyrkan, vigas, ha en ledande funktion och samtidigt leva en samkönad livsstil
/Rom. 1:21-25/.

4) Många pastorer och präster har bytt ut många bibliska ord mot psykologiska termer. Man
talar inte längre om synd, förlåtelse och omvändelse. Ofta hör man att vi duger som man är
och räcker till för sina uppgifter. Bibeln säger att alla är syndare. Alla behöver därför förlåtelse
och uppleva frälsning och pånyttfödelse, bli nya skapelser i Jesus Kristus. Om det inte är
nödvändigt har ju Jesus lidit korsdöden i vårt ställe, för våra synder, helt i onödan,
/Jes. 53:5,1 Kor. 15:3/.

5) Jag hör ofta från predikstolar och många kristna att man inser det mörker som råder
i världen men man tror, hoppas och ber att det ska ljusna igen. Det brukar ju bli bättre till slut.
När jag hör det undrar jag om dessa inte har läst, insett eller tror Bibelns aktuella budskap till
oss och som tydligt beskriver vår tid. När vi läser på och ser tidstecknen är det ju tydligt att vi
lever i ändens tid. Det kommer aldrig att bli som förr igen. Det är något annat som väntar.
Det är bra med dagens text som förmedlar hela evangeliet under ett år, men istället för våra
traditionella gudstjänster och texter är det viktigt att vi, just nu får höra och lyssna in och
fokusera på: vad Anden säger till församlingarna /Upp. 2:7/. Jesus talar själv om hur det ska
se ut i tiden innan hans ankomst. Han lovar inte behagliga tider med välgång, ex.
/Mark. 13:5–8, 13/. Aposteln Paulus varnar: /Fil.3:18-21/.

Orsaken till att jag skrivit ner detta är min oro för landets avkristning som också smyger sig
in i kristenheten. När Guds Ande inte får leda och inspirera kommer i stället andra makter
styra vår verksamhet. Vår tid kan liknas vid den som profeten Jeremia levde i, under 600-talet
f. Kr. i Jerusalem. Han säger: ”Profeterna profeterar lögn, och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det. Men vad ska ni göra när slutet på det kommer?” Men det finns ännu hopp
/Jer. 3:14-15/.