Har du tänkt på de två lärjungarna som efter Jesu död var på väg till Emmaus.
De var bedrövade och kände stor besvikelse för deras förhoppningar syntes grusade.
Då kom någon och gick vid deras sida. Det var Jesus, fast de förstod det inte.
Han frågade vad de samtalade om och de svarade att han nog var den ende som
inte visste vad som hänt!
De fick förklara vad det var och tillade att de hade hoppats på något annat.
De berättade att det nu var tredje dagen och att några av kvinnorna bland dem
kommit och berättat att de sett en änglasyn och fått veta att Jesus levde.
Några av lärjungarna hade då gått till graven och upptäckte att det var som
kvinnorna sagt, men Jesus själv såg de inte!

Då frågade deras färdkamrat (Jesus) dem om det inte var så profeterna hade sagt
måste ske. Och så förklarade Jesus vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
De bad honom stanna kvar, när de närmade sig byn, och det gjorde han.
Vid måltiden tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem.
Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.
Och de sa till varann: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och
öppnade Skrifterna för oss?”

De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra
lärjungarna samlade. De berättade vad som hade hänt på vägen och hur de kände igen
honom när han bröt brödet. De andra sa: ”Herren har verkligen uppstått, och han har
visat sig för Simon.”
Medan de talade om detta, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.”

Vilken underbar och lärorik berättelse vi får i Luk.24:13-36
Läs det och tänk på att vi ofta har samma upplevelse som Emmausvandrarna.

Vi tänker att allt ska ske efter våra planer, vi blir besvikna och lämnar kanske gemenskapen.
Vi förstår inte Guds plan med våra liv och märker inte ens att Jesus går vid vår sida.

Tänk vilken nåd att han inte överger oss utan tar oss in i Ordet genom den Helige Ande.
Då förstår vi också vad som är Guds tanke och plan.
Våra hjärtan blir brinnande igen!
Då söker vi upp våra vänner och delar vad vi fått.
Där kommer Jesus igen och välsignar oss med frid!

Brinnande hjärtan, giv oss, o Gud, hjärtan som flammar och lågar.
Villighet giv oss att lyda ditt bud, mod att för dig allting våga.

Öppnade ögon, Herre, oss giv, ögon som se dina under.
Hjälp oss från svaghet, giv glädjefullt liv, seger i frestelsens stunder.

Levande bröd, o Herre, oss sänd, bröd som ger mättnad och styrka.
Helga vårt liv i din kärlek och tänd håg att dig tjäna och dyrka.

Väckelsens vårtid giv oss av nåd, elden som själarna tänder.
Led oss ​​allt djupare in i ditt råd, lyft över oss dina händer.