Bibelstudium av Anita G.
/Gal. 1:6-9/ Det är mycket som står på spel för Paulus. Det evangelium som han har
tagit emot, genom en uppenbarelse, hotas av de som ville få de nykristna hedningarna
(icke judar) att iaktta den judiska lagen. Man får ju också förstå att det inte var lätt för
dem att ändra på det som hela deras livsföring var bygd på. I /1 Mos. 17:12/ sa Herren,
innan lagen gavs till Mose, att också hedningarna ska omskäras.
Nu, efter Jesu försoningsverk är det en ny tid. Därför gällde det för Paulus att stoppa
omskärelsen av de kristna hedningarna. Om de väl hann bli omskurna kom de in under
lagen och kom bort ifrån Kristus, Man blir ju inte frälst genom lagen, utan genom nåden.
Det är två olika världar.
Evangelium är inte bara en tolkning. Det innebär inte enbart att höra om Jesus, utan att
han själv talar in i våra liv. Ordet är en Guds kraft som förvandlar oss till nya skapelser,
/2 Kor. 5:17/. Syndabördan lyfts av, Jesu blod renar oss från all synd och frälsar oss från
syndens makt. / Rom. 1:16-17/. Guds rättfärdighet uppenbaras inte genom laggärningar,
utan genom förkunnelsen av Guds Ord, som vi behöver leva av.
Det är alltså viktigt att förkunnaren förmedlar Ordet. /Rom. 10:17/, När vi förkunnar Guds
Ord förmedlar vi alltså Kristus, han som själv är Ordet, /1 Joh. 2:24-27/. När vi tar emot
evangeliet träffar det oss och verkar rättfärdighet, /1 Kor. 2:4-5, 1 Tess. 1:4-5/.
Så får vi låta Ordet förbli i oss. Det är i den sanningen vi ska vara rotade och grundade i.
Ingenting får läggas till eller dras ifrån, utan vi ska växa och förbli i Guds nåd. / Apg. 13:43/.
Det är lätt att evangeliet blir uppblandat med laggärningar av olika slag, vad vi själva ska
göra av egen förmåga. Det kallar Luther för ”djävulens evangelium”. En sådan förkunnare
lever farligt, /Jak. 3:1/. Frälsningen kan bara ske genom evangeliets kraft, Guds nåd och
barmhärtighet, /Ef. 2:8-9/.
Paulus varnar därför allvarligt för att förkunna ett ”annat evangelium” eller ett annorlunda
evangelium, (vilket inte är något evangelium) än det han förkunnar. Den som gör det kommer
bort ifrån Kristus och är under förbannelsen, /Gal. 8-9/.
Dessa varningar handlar inte bara om lydnad av den ceremoniella lagen som gavs genom
Mose. Det är, i högsta grad, aktuellt i vår tid. I somliga kyrkor förkunnar man att Jesu försoning
inte är nog för frälsningen, utan vissa egna gärningar och regler måste läggas till, trots att
Jesus sa: ”Det är fullbordat!”
Ännu oftare predikas det att vi duger som vi är, att vi räcker till som vi är för våra uppgifter
om vi gör vårt bästa. Ofta använder man sig mer av psykologiska termer och teorier för att
lugna den stressade nutidsmänniskan än ett befriande evangelium. Man undviker att tala
om synd och den helige Andes kraft och utrustning som förutsättningen för att orka med
livet och de uppgifter som väntar, / Apg. 1:4-5, Joh. 14:26, 15:4-5/.
Det mesta av våra gudstjänster, i olika kyrkor, är kultur. Man följer ett visst mönster, även
om man gör anspråk på att ha en fri gudstjänstordning. Hur ofta följer man /1 Kor. 14:26-31/?
/Gal. 1:10-12/ är en övergång till Paulus eget vittnesbörd, som ska understryka det vi nu har läst.
Han påpekar därmed hur viktigt det är att inte bara tala det som människor vill och förväntas
vilja höra, utan sanningen i Guds Ord, även om det också kan leda till att förkunnaren blir
mindre populär, /2 Tim. 4:1-5/.