FÖRSONINGEN I NYA TESTAMENTET – Bibelstudium av Anita Grantinger
Del 3. ETT ENDA OFFER
Även i NT:s skrifter står försoningen i centrum av frälsningsläran. NT har ingen
ny soningslära utan hela försoningen i Kristus tolkas och förstås i ljuset av GT:s
offerkult och är uppfyllelsen och förverkligandet av förebilden.
Hela den gammaltestamentliga kulten var en förebild, utvärtes stadgar som var
pålagda till dess tiden var inne för en bättre ordning. Det var enbart en skugga
av det som skulle komma. Många olika teologiska uppfattningar om försoningens
betydelse och verkan har förekommit under århundraden i Sverige och Norden,
även i frikyrkliga kretsar. Jag gör som vanligt jag låter dig själv läsa innantill under
bön om den helige Andes ljus.
Hebreerbrevet i NT har försoningen som huvudtema och visar att Kristus är det
SLUTLIGA OFFRET för våra synder och utesluter en teologi som menar att han offras
för oss varje gång vi tar nattvarden. /Hebr. 7:26-27, 10: 11-14/. Hans ord på korset var:
”Det är fullbordat!” Detta ger tillträde till det ”Allra heligaste” även för oss och skänker
fullkomlig förlåtelse. /Hebr. 9:24/. Det innebär en direkt, personlig och omedelbar
gudsgemenskap, eftersom det är Jesus själv som är överstepräst. Han är alltså själv
både offerlammet och prästen, /Hebr. 9:10-27/. Läs gärna hela kapitel 9. De som
författaren riktade sig till hade ju själva erfarenheter av tempeltjänsten till skillnad
från oss. När vi läser detta kan vi se hur man får en ökad förståelse av texten när
man har läst om förebilderna i GT. (Hänvisar till studie 1 och 2).
Evangelierna, ”synoptikerna” Matteus, Markus, Lukas framhåller särskilt bilden av
den lidande Människosonen, så att vi kan se att profetiorna i GT om ”Herrens Tjänare”
uppfylls i Jesus. Det första tillfället då det bekräftades var vid Jesu dop, /Jes. 42:1, Mark. 1:9-11/.
Jesus förklaras då som JHWH, MESSIAS, men är också medveten om att han måste
genomgå syndares straff, /Luk. 12:50/. Han ser sin död som nödvändig för Guds
frälsningsplan,/ Luk. 24:44-46. Mark. 8.31/.
Han, den rättfärdige, tar det ställföreträdande strafflidandet som skildras i Jes. 53.
Jesus kom för att dö. och ”ge sitt liv till lösen för många,” /Mark. 10:45/. Under den sista
måltiden, som Jesus hade med sina lärjungar sa han att hans blod skulle ”utgjutas” till
syndernas förlåtelse, /Matt. 26:28/. Orden: ”Denna bägare är det nya förbundet
genom mitt blod”, /Luk. 22:20/, anknyter till grunden för blodsförbundet som Gud
ingick med Mose, /2 Mos.24:8/ och löftet i /Jer.31:31-34/.