Bibelstudium av Anita Grantinger

Det är inte enkelt att skriva om något så mångfaceterat som vad Guds församlingen är
för de troende och  för världen. Jag har under min pastorstid poängterat församlinges
betydelse och sagt att den är världens enda hopp. Jag håller fast vid det, men eftersom
det finns många olika syn på den, önskar jag att du tillsammans med mig vill slå  upp
din Bibel och läsa om den församling som föddes som följd av den första pingstdagen.
Jag tillåter mig, oavsett många andras uppfattning, att ta den som mönsterbild.

Idag har ordet kyrka blivit allt vanligare i gudstänster och dagligt tal. Vad jag undrat ibland
är vad folk i allmänhet tänker när de hör ordet kyrka. Många tänker först på en byggnad.
En del tänker på en kristen organisation. Andra tänker på den världsvida kyrkan, vilken i
så fall, omfattar alla kristna i hela världen.
Vad avser man när man ber att Gud ska välsigna kyrkan?

En kyrka eller ett samfund kan ha olika konstitution:

KONEKTIONELL.                                                                                                                 
Kan betraktas som ett nätverk eller paraply över enskilda församlingar, har biskop och
andra överordnade. Den är demokratisk, genom att varje medlem också har rösträtt
genom delegater från varje församling i landet eller världen.

KONGREGATIONELL                                                                                                                  
Innebär, i stort sett, att varje församlig är sin egen och fattar egna beslut. De flesta har
dock anknytning till någon överordnad organisation, oftast i lärofrågor och ekonomi. 
Obs! Detta gäller inte de fria församlingarna.

FOLKKYRKA                                                                                                                                             
En folkkyrka är inte som de övriga en bekännelsekyrka. Man kan då bli medlem bara
genom att födas, eller ev. döpas. Svenska kyrkan har formellt skiljts från staten, men
har fortfarande beslutsfattare som representerar ett politiskt parti både lokalt och på
kyrkomötet. Deras beslut blir oftast enligt samhällets lagar.

FÖRSAMLINGENS FUNKTION

Den lokala församlingen, ekklesia på grekiska, är omnämnd 118 gånger i NT. Församlingen
är en gemenskap av sant troende där Jesus ska ha herraväldet, /Ef. 1:20-23, Kol. 1:18/.                                                                        
Där ska Ordet predikas av människor som har kallats därtill av Gud. Det ska tjäna till  
de troendes uppbyggelse och att göra människor till Jesu lärjungar.
/Apg. 10:42, 2 Kor. 4:5-6/.                                                                                                                          
Arbetets mål måste vara, att genom den helige Andes leding, hjälpa människor att lära
känna Jesus personligen, /Fil. 3:7-11/.       

Församlingen är en strategisk bas varifrån de kristna sedan kan gå ut i sina olika uppgifter
i samhället. Gåvorna och nådegåvorna i Guds församling är mångskiftande, /1 Kor. 12:4-6/.
De kompletterar varandra. Ingen tjänst är underordnad den andra. Alla troende är kallade
och sända av Jesus att leva och verka tillsammans i ömsesidigt beroende och att ledas av
den helige Ande.

URFÖRSAMLINGEN  

Jag kan inte hitta några olika orgaisationer i urförsamlingen i Bibeln. Apostlarna åkte runt
och besökte församlingarna undervisade om det nya förbudet genom Jesus Kristus och
bildade nya församlingar av människor som lät sig frälsas. Breven visar vilken undervisning
de gav.

Innan Jesus lämnade sina lärjungar och for tillbaka till himmelen gav han dem en maning
och ett löfte, /Apg. 1:4-5/, de handlade på hans ord, vers /8, 12-15/. Vid pingstdagens upplevelser,
då den helige Ande föll över apostlarna kom, i samband med Petrus predikan, omkring 3000
människor från olika platser och länder till tro på Jesus.

Sedan började församlingslivet, vilket beskrivs som följande, /Apg. 2:42, 46/.                   
1) Gemenskapen  2) Undervisningen     3) Bönen o brödsbrytelsen    4) Tecken och under      
Resultatet blev ökande församlingar.

1) Gemenskapen i församlingen kan fungera på olika sätt, men här talas om en enhet i den
helige Ande, som nås enbart genom Ordet och bönen. I en sådan gemenskap behövs ingen
diskussion om vad som är rätt och fel. Där är Ordet högsta auktoritet och det ljus som den
helige Ande ger över Ordet till var och en är tillräckligt, /Kol. 3:16/. På det sättet kan de
uppbygga varandra i tro.

Omsorgen om varandra och kärleken är det sammanhållande bandet. /Ef. 4.2-3, Fil. 2:1-5,  
Kol. 3:12-14/.  Utan den inbördes kärleken i församlingen blir det en samling egoister, som
tänker på sig själva mer än på sina bröder och systrar. Då blir det ofta konflikter när man
ska göra något tillsammans. Var och en kan ju tycka och tänka olika och ha behov av att
bli bekräftad. Det kan lätt komma in avund och missunnsamhet. Så är vi människor.
Den gemenskap som Bibeln talar om kan bara upplevas genom den helige Ande.

 2) Undervisningen av de troende i församlingen är det viktigaste av allt, om de troende
ska bli redskap i tjänst till människors frälsning i sin vardag. Det visar sig att det vi förkunnar
får vi uppleva. Det ger alltid resultat oavsett vad som förkunnas. För att det ska bli en levande
församling krävs ett fast ledarskap och en bibeltrogen förkunnelse. Vi kan erinra oss den
predikan som Petrus höll på pingstdagen. Den resulterade i frälsningsupplevelser och uppfyllelse
av den helige Ande. Detta var ingen engångsföreteelse, som somliga menar,
/Apg. 2:39, 11:20-21, 19:1-7/.  Vi har samme Gud idag, som på den tiden.           

Församlingen behöver nå ut till nya människor med budskapet om Jesus Kristus. Det kan ske
på olika sätt, men alla församlingens medlemmar har möjlighet att i sin vardag, i olika miljöer,
bygga upp förtroende till icke kristna och vinna dem för Jesus. Detta blir en följd av en
bibelenlig förkunnelse och undervisning i församlingen.  Jesus själv gav oss uppmaningar
till att fortsätta hans verk tills han kommer tillbaka, /Matt. 28:18-20, Joh. 20:21/.

 3) Bönens betydelse kan inte underskattas. Utan bön kommer inte församlingen att växa.
Vi behöver be för hela världen, men vi har särskilt ansvar för vårt närområde eller vår ort.
Ingen väckelse har tidigare kommit över länder, städer och byar utan uthållig och konkret bön.
Sannerligen bör vi be för dem så står i Ordets tjänst idag, då de har en kamp att utkämpa,
som oftast är osynlig. Bönen som vi kan läsa om i /Apg. 4:29-31/, bads under förföljelsetider
då Stora rådet förbjöd Petrus och Johannes att predika i Jesu namn. Den bönen borde vi be
också idag. Vi kan se resultatet, /vers 33/.

Det visar sig tyvärr att bönesamlingarna är de minst besökta i de flesta församlingar idag
och svårast att få plats med i programmet, trots att de är de viktigaste. Sammanträden  
som gäller administration går oftast före. Likaså kommer det mer folk än vanligt om det är
t. ex. konsert eller något kulturprogram. I urförsamlingen möttes man dagligen för bön
och Herrens måltid i templet och i hemmen. Jesu uppståndelse var deras stora glädjeämne.
Vad blev resultatet?

4) Under och  tecken präglade urförsamlingen som resultat av bönen och undervisningen,
precis som Jesus hade lovat dem som trodde,/Matt. 10:8, Mark. 16:15-18, Rom. 10:17/.
Guds principer och hans Ord har inte ändrats. Om predikan är bygd på Kristi Ord kommer
samma sak att hända idag, som på apostlarnas tid. Det förfall som präglar kristenheten i
västvärlden idag är en följd av att man börjat kompromissa med Guds Ord. Han är den samme,
men vår tro har inte fått tillräcklig näring genom en biblisk förkunnelse. I andra delar av världen
sker det samma under och tecken som i urförsamlingen. Varför så sällan i Sverige?

Receptet är: ÅTER TILL BIBELN!