Bibelstudium av Anita Grantinger
DEN FULLKOMLIGA ÖVERSTEPRÄSTEN kap.5
Översteprästen och han tjänst är ju något av ett huvudtema i Hebreerbrevet.
Vi har i de tidigare kapitlen läst om hur Jesus, Guds Son ät större än änglarna,
större än Mose och här får vi lära oss att Sonen också är större än översteprästen.
I den judiska traditionen hade översteprästen en central roll, den högsta tjänsten.
Däremot upphörde hans tjänst i samband med Jerusalem och templets förstöring
år 70 e. Kr. Översteprästens tjänst är ju också överflödig sedan Jesus försonade oss
med Gud på korset och blev vår övertepräst för evigt. Inga offer behöver mera ges.
Under Israels ökenvandring från Egypten till Kanaans land kom de till Sinai där de
uppehöll sig i 31 år. Där talade Gud till Mose. Han fick ta emot Guds lag och fick
instruktioner om att ett tabernakel (tält) skulle byggas som de sedan skulle bära
med sig under hela vandringen. På det viset skulle Gud kunna bo bland sitt folk.
Mose fick en detaljerad beskrivning att hur det skulle utföras. Vi kan läsa om allt
som skulle användas till bygget i /2 Mos. 25:1-9/. Resten av kapitlet beskriver
uppbyggnaden.
Varje detalj i tabernaklet hade sin speciella betydelse. Färgerna och utformningen
skulle också påminna om Edens lustgård. I avsaknad av templet skulle tabernaklet
vara den plats där Gud skulle transponera ner sig.
Varje stam av Jakobs söner fick sitt landområde i Kanaans land, utom Levi stam
varifrån prästerna skulle komma. De var av Arons familj, /2 Mos. 28:1/.
I fortsättningen av kapitlet kan man läsa om detaljerna i översteprästen kläder.
På turbanen på hans huvud stod det skrivet: ”HELGAD ÅT HERREN”. På bröstskölden
fanns 12 ädelstenar med namnen på Israels 12 stammar och på varje axel hade han
plattor av guld med deras namn och bar därmed fram folkets synder inför Gud..
Om vi går tillbaka till slutet av det 4:e kapitlet Hebr.4:14-15/, läser vi om både Jesu
himmelska och jordiska person, hur han är förtrogen med våra mänskliga svagheter
och frestelser. Han har själv varit en av oss, men utan att synda. Därför kan vi med
frimodighet gå fram till nådens tron.
Vad menas med NÅDENS TRON? Inne i det allra heligaste fanns NÅDASTOLEN ovanpå
locket på FÖRBUNDSARKEN. Där behövdes ingen gudabild, men där fanns två änglar
och mellan dem var Guds tron, varifrån han var närvarande, /2 Mos. 25: 10-22/.
Förbundsarken var en förebild på Jesus.
I /Kap. 5:1-6/kan vi läsa att gamla förbundets överstepräst blev utsedd bland människor,
men kallad av Gud. Han skulle bära fram offer för både folkets och sina egna synder.
Jesus blev också kallad därtill av Gud, men för evigt, på samma sätt som Melkesedek.
Obs! Jesus var inte av Levi, utan av Juda stam. /Ps. 110:1-4, 1 Mos.14:17-20/.
Melkesedek var både kung och präst. (Återkommer om Melkesedek senare).
I /vers 7-10/ tar författaren med oss till Getsemane, /Matt. 26:36-39/. Också Sonen måste
lära sig lydnad genom lidande. Mycket märkligt! En ängel kom och styrkte Jesus under
getsemanekampen, säkerligen för att han inte skulle ge upp andan där, /Luk. 22:43/,
han skulle genomgå sitt lidande i vårt ställe. Han gjorde det frivilligt, /Ef. 2:6, 9/.
VARNING FÖR FÖRHÄRDELSE
Författaren är väldigt rak mot läsarna och påpekar att de varit med så länge som
messistroende, men inte kommit särskilt långt eftersom de varit tröga till att lyssna.
De får veta att de fortfarande befinner sig på barnstadiet och inte kan ta emot fast föda.
Därmed är de inte mogna för att ta emot undervisning om rättfärdigheten i Kristus.
De var utsatta för förföljelse och lidande, men uppmanas att se på Jesus och det lidande
han fick utstå. Det gäller att lyda mitt i lidandet, /5:11-14/.
Vad är då den fasta födan? Någon har uttryckt det såhär: ”Att nå bortom de levitiska
prästerna, templet och den jordiske översteprästen.” Vi kan konstatera att det är innehållet
i fortsättningen av detta brev. Det är att nu tänka på Jesus som den store överstepräst och
växa i andlig mognad till att kunna skilja på gott och ont, /Rom. 12:1-2/.
Budskapet är lyssna till Sonen och håll fast vid bekännelsen till honom!
—————————————
HEBREERBREVET KAPITEL 6
Författaren menar att det nu är dags att lägga av de första grunderna i Kristi lära och utvecklas till fullkomlighet, trots förföljelse och lidande.
Det får inte bli så att man måste gå tillbaka till de första grunderna i evangeliet. /kap. 6:1-3/.
1) Omvändelse från döda gärningar, /Hebr. 9:13-14, Upp.2:4/. Döda gärningar, kan se bra ut
ibland, men är inte gjorda av kärlek till Jesus, /Kol.3:17, 23
(John Wesley menar att de goda gärningar som även icke kristna kan utföra, till hjälp för andra
är p.g.a. av ”Guds förekommande nåd”.)
2) Tro på Gud, /Mark. 11:23-25, 1 Joh. 5:1-4/.
3) Undervisning om dop, /Apg. 2:38-39, Rom. 6: 3-5/.
4) Handpåläggning, /Apg. 6:3-6, 8:14-17, Mark. 16:18, 1 Tim. 5:22/.
5) Uppståndelsen, /1 Kor. 15:20-23/.
6( Domen, /Joh. 5:25-30, 2 Tess. 2:9-12/.
ATT FALLA I SYND
/Vers 4-8/:
En av de svåraste bibelversarna att förklara. Om man inte läser noga kan det uppstå missuppfattningar och bli till oro och ångest för somliga. ”DEN SOM TAGIT EMOT LJUSET, SMAKAT DEN HIMMELSKA GÅVAN, FÅTT DEL AV DEN HELIGE ANDE, SMAKAT GUDS GODA ORD OCH DEN KOMMANDE VÄRLDENS KRAFTER.” Om en sådan faller så djupt att han OFFENTLIGT BESPOTTAR OCH HÅNAR GUDS SON, så är det att korsfästa honom på nytt.
Det är långsökt att tänka att någon som upplevt allt detta, och har sin psykiska hälsa i behåll, skulle komma i ett sådant tillstånd. Det ligger närmre till hands för den som inte gjort så djupa gudsupplevelser, ex.
/Mark. 4:14-19/.
Det finns en risk att tröttna, uppgivas och falla. Vi har en kamp att utkämpa, därför behöver vi pröva oss själva, stötta och uppmuntra varandra. Jesus förklarar att alla som tror sig vara Guds redskap inte är det, / Matt. 7:21-23/. Den enda synd som det inte finns förlåtelse för är, enligt Bibeln, synd eller hädelse mot den helige Ande, /Mark. 3:28-29/.
DET EVIGA HOPPET
/Vers 9-12/ Här kommer uppmuntran och uppfordran till att bevara den fulla vissheten i hoppet ända till slutet och få det utlovade arvet. Gud glömmer aldrig vad han har lovat.
/Vers 13-20/ När Gud gav löfte till Abraham om välsignelse och att han skulle bli ett stort folk var det orubbligt, då han hade svurit vid sig själv. Det innebar en bekräftelse som gör slut på alla tänkbara invändningar. Däremot fick Abraham vänta tålmodigt på löftets uppfyllelse. Därför får inte heller vi ge upp om bönesvaret dröjer.
I /vers 18/ står det om 2 löften, alltså löftet till Abraham och att Jesus skulle bli överstepräst, för evig tid. /Ps. 110:4/ .
FÖRHÄNGET
/ vers 19-20/ Vårt hopp liknas vid ett tryggt och säkert ankare, som når innanför förlåten. Förlåten eller förhänget som fanns i tabernaklet och templet skiljde det heliga och det allra heligaste åt. In till det allra heligaste fick bara översteprästen gå en gång om året på försoningsdagen,
/2 Mos.26:28-34/.
I /1 Mos, 3:24/ kan vi läsa om keruber som vaktade livets träd i lustgården, efter syndafallet, för att ingen skulle ta del av det och leva för evigt. Tydligen var det keruber invävda i förhänget till det allra heligaste. (se bild). När Jesus dog brast detta förhänge och därmed keruberna.
/ Matt. 27:51/ Då öppnades vägen för oss in till nådens tron in till det allra heligaste, till själva himmelen där vi får äta av livets träd och Jesus är överstepräst för evigt, /Upp. 2:7/.
LJUSSTAKEN
Inne i det allra heligaste fanns ljusstaken, Minoran, som var tänd dygnet runt, /2 Mos. 25:31-41/. Rabbinerna har forskat fram att den har slocknat en gång. Med hjälp av deras tideräkning kan vi se att det var just när Jesus dog på korset.
Den hade 7 ljus. 7 är enligt judisk tradition fullkomlighetens tal. Vi kan t. ex. se att det var: 7 skapelsedagar, 7 veckodagar, 7 vredesskålar, 7 basuner o.s.v.
Det var egentligen ett ljus i mitten och 3 vid varje sida. Det blir 6, som är syndens tal, (har inte med sexualiteten att göra). Jesus säger att vi ska förlåta 70×7 gånger. Talet 10 är oändlighetens tal.
NÅDASTOLEN
Där fanns också nådastolen, som jag nämnt om i förra kapitlet,/2 Mos. 25:10-22/ Det var alltså locket på förbundsarken där lagens tavlor, Arons stav (4 Mos. 17:8), mm fanns. Locket utgjorde nådastolen med de två keruberna. Mellan dem var tronen varifrån Gud skulle tala till översteprästen. Där möttes himmel och jord.
Nu är vårt eviga hopp förankrat innanför förlåten, i själva himmelen, där Jesus är vår förelöpare och överstepräst. Han har gått före och tagit vår synd, därför kan vi komma renade i och genom Jesu blod
Kanske är det intressant att få några fakta om tempelbyggnaden i Jerusalem:
Själva tabernaklet -templet, den höga byggnaden var 50 m högt och 50 m brett.
Det allra heligaste var 10×10 m.
Förhängen var 10×10 m.
Det heliga var 20 m långt,
10 m brett och 30 m högt.
Det var väldigt fint utsmyckat och skulle påminna om Edens lustgård, innan syndafallet.
1 Kon. kap. 6 kan man läsa om detaljerna, speciellt vers 29-35.