Bibelstudium av Anita Grantinger
DEN STORA FÖRSONINGSDAGEN
Vi vet att judafolket hade 3 vallfartshögtider på året. Det var Påsk, Pingst och Lövhyddohögtiden.
Enligt lag skulle alla män, som var över 20 år och äldre, vallfärda till Jerusalem vid dessa högtider.
Strax före lövhyddohögtiden, på hösten, kom Den stora försoningsdagen. Det är viktigt att känna
till den bakgrunden för att kunna förstå Hebreerbrevets budskap. Det var den dagen då
översteprästen fick gå in i det allra heligaste, innanför förhänget för att offra blod för att få förlåtelse
för synd. Han fick då möta Gud nära och representera hela folket.
Översteprästen fick först offra en syndoffertjur för sin egen synd, sedan flera djur för folkets och
landets synder. /3 Mos. 16:1-10/. Av 2 bockar skulle den ene offras som brännoffer och den andre
lade prästen sina händerna på och bekände folkets synder och sedan släpptes den ut i öknen.
Det var Guds sätt att synliggöra för folket hur deras synd gick bort,
/v 20-22/.
Översteprästen hade blodet från bocken med sig in i det allra heligaste och stänkte på nådastolen
7 gånger (7 fullkomlighetens tal).
Förhänget representerade Jesu kropp, som han offrade och öppnade därmed, för alla, en ny och
levande väg till det allra heligaste, till själva himlen, /Hebr. 10:19-21/.
.Judafolket firar försoningsdagen också idag, även om de inte har något tempel och kallas idag
Jom kippur. Det Ord som de stöder sig på idag är från /3 Mos. 23:26-32/. Då fastar de 25 timmar,
från både mat och dryck, och utövar inga sysslor. Brännoffret är naturligtvis uteslutet.
Från det judiska nyåret, Rosh Hashana, är det 10 dagar fram till den stora försoningsdagen.
Då förbereder man sig genom rannsakan. Man frågar sig om det är något som man behöver
göra upp med någon t.ex. förlåta. Man går hem till varandra för att ev. be om förlåtelse.
Detta är tydligen praxis även för icke rättrogna judar.
Ibland glömmer vi bort hur viktigt detta är för oss också, om Jesu försoning ska verka i våra liv,
/Matt. 5:22, 6:12, 14-15, Mark. 11:25/.
————————————————————————————————
/Hebr. 9:1-10/ och /vers 11-28/ är en jämförelser mellan det föråldrade och det nya, bättre
förbundet. Här får vi se vad som hände när Jesus Kristus den fullkomlige översteprästen dog
på korset. Då gick han in i det himmelska tabernaklet, då han offrat sig själv för att rena oss
från våra synder med sitt eget blod. Allt djurblod som offrades i templet renade bara från
gärningar och måste ständigt upprepas. Jesu blod kan rena våra samveten, tankar och ord
och hans offer gäller en gång för alla. Det offer vi får frambära idag läser vi om i
/Rom. 12:1, Hebr.13:15/.
Hindret för oss att komma till Gud är ju vår synd, som hör till vår natur, /Rom.3:23/, men
Jesus är vår medlare inför Gud och han har friköpt oss från syndens slaveri. Det gamla
förbundets offer pekade ju framåt mot Jesu försoning. Vi kan här se att det nya förbundet
som Jesus vann gäller retroaktivt, tillbaka till gamla förbundets tid. Blodet från alla djuroffer
i Jerusalems tempel försonade folkets synder genom Golgata kors, /Hebr. 9:15/.
/Vers 16-17/, Jesus har med sitt blod gjort oss skuldfria inför Gud och besegrat syndens makt.
Jesus blev, en gång för alla, offerlammet för våra synder och vår himmelske överstepräst,
även förutsagd av profeterna/8:8/. Jesus ställde sig i gapet mellan Gud och människan.
När vi säger ja till Jesus blir vi iklädda hans rättfärdighet.
/Vers 18-22/, Varför måste det till blod? /3 Mos.17:11, Ef. 1:7/. Alla förbund som instiftas
med Gud måste ske med blod, om de ska vara giltiga. Blodet är ju en förutsättning för liv.
Blodet göts till lösen för ett annat liv i den gamla offertjänsten. Djuret tog då människans plats.
Jesu liv gavs till lösen för hela mänskligheten. Ett ställföreträdande offer. När Jesus instiftade
nattvarden talade han om förbundsblodet. Det var hans eget blod som skulle utgjutas till
förlåtelse för våra synder, det nya förbundet, /Matt. 26:26-28/.
/Vers 23-24/ Hur oändligt mycket värdefullare var Guds Sons eget blod. som har offrats i
det himmelska tabernaklet, till skillnad mot det jordiska, med blod från djur.
/Vers 25-28/Jesu blod kan utplåna synden hos oss. Vi är förlåtna! Nu ska han komma åter
för att hämta de som hör honom till. I och med det bekräftar Fadern att hans offer var giltigt.
När översteprästen i templet kom ut levande från det allra heligaste var det en bekräftelse
på att offret var godkänt inför Fadern.
Det finns ju många förebilder på Jesus i frälsningshistorien i GT. En av dem är berättelsen
från /2 Mos. 12:1-17/ hur offerlammets blod räddade Israels folk i Egypten.
Det är ofattbart att Gud, i sin kärlek, blev människa och lät sig spikas fast på korset,
för att rädda oss från evig död, /Joh. 3:16-18/.