Bibelstudium av Anita Grantinger

LIVET OCH DÖDEN

Orden träffar mig som pilar genom mina tankar. Är det meningen att jag ska skriva om det nu?
Kanske är det någon som behöver det?

LIVET

Hur ett liv kommer till är ju i sig självt ett mirakel. Vi kan ha alla ingredienser till en människa i ett provrör,
men vi kan inte tillsätta liv. Det har nästan i alla tider pågått en diskussion och påståenden om när en
människas liv egentligen börjar. (Jag behandlar detta ämne lite djupare i min blivande bok.) Han som har
skapat människan måste väl veta bäst. Därför kan vi läsa om det i Bibeln. /Ps. 139:13-16, Jes. 49:1/.

Han som har skapat hela universum han har räknat ut våra livsdagar, när de börjar och när de slutar.
Han har en plan för varje människas liv och har omsorg om hela sin skapelse. Om han får leda blir det
ett meningsfull liv, /Ef. 2:10, 1 Tess. 5:9-10/. Om man medvetet går sin egen väg kan det sluta i kaos.
Det gäller faktiskt både människor och nationer, /Rom. 1:28, Fil.3:18-19/.

VAD ÄR LIVETS MENING?

Den frågan har många grubblat över under årtusenden. Det har skrivits många hyllmeter i ämnet både
som prosa och poesi. Alla har haft olika svar på frågan. Det enda rätta svaret får man när man läser sin
Bibel. När man kommit till livets höst kan man konstatera att det är som den gamle Job uttryckte det:
”Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole.” Som barn längtar man intensivt efter att bli vuxen och tror
att då får man äntligen göra som man själv vill. Vid 40-års åldern börjar man ofta tänka efter: ”Är det så
här mitt liv ska vara, ska jag fortsätta med det här jobbet resten av livet?” Då blir det ofta en förändring,
att man avancerar eller byter sysselsättning.

Guds tankar för oss är KÄRLEK. /Jer. 29:11-13/. Han älskar sin skapelse. Frågan är bara hur vi ställer oss till
hans erbjudande. Vi är födda med en fri vilja att säga ja eller nej.

I de olika religionerna i världen är det som regel en lycklig tillvaro efter livets  slut, som man kämpar för.
Man ska prestera en massa goda gärningar och  göra stora försakelser under sitt liv för att nå t. ex.
Nirvana eller Paradiset när man dör. Min Gud, JHWH, har en himmel som väntar vid livets slut för de som,
redan här i tiden, har en kärleksrelation till honom, genom Jesus Kristus. Han har genom sin död, i vårt
ställe, försonat oss med Gud, /Joh. 3:16/.

På grund av vad han har gjort för oss på korset kan vi få uppleva en försmak av himlen redan här i tiden.
När vi tar emot och upplever hans kärlek i våra liv vidgar sig våra hjärtan så vi bara vill göra Guds vilja av
kärlek till honom och till våra med människor. Allt blir bara naturligt, utan tvång. Man blir bara tacksam
över nåden att få tjäna

/2 Kor.5:14-15/. Därmed är det inte sagt att det är utan kamp och motstånd om man vill vara kristen på
allvar, /Ef. 6:12-13/.

Någon har sagt om Jesus: ”Han kom inte, i första hand, för att föra människor till himlen, utan för att föra
himlen in i människorna, inte för att föra människor ut ur helvetet, utan för att föra helvetet ut ur
människorna.

DET KRISTNA LIVETS MÅL

Om vi läser det som kallas Jesu ”bergspredikan” /Matt. kap. 5-7/ så finner vi där vad som är målet för det
kristna livet, här i tiden. Hans väsentliga budskap är förenklat: ”Älska och gör vad du vill.”

Tyngdpunkten och avslutningen i denna Jesu predikan är / Matt. 5:48/, ”Var alltså fullkomliga, så som er
himmelske Far är fullkomlig.” Den handlar alltså om ett mål, för en kristen människa, redan här i tiden.
Jesus ger oss här 27 kännetecken på det livet. Ett sådant liv kan vi aldrig prestera i egen kraft.
Kraftutrustningen, till det  livet ges enbart genom den helige Ande. Allt beroende på hur mycket vi är
redo att ge oss hän åt honom.Ett bevis på att vi rör oss mot detta mål är två grundsatser:
                                                                                                       
1) Den gyllene regeln,/Matt.7:12/.                                                                                
2) Frukten i våra liv, /Matt.7: 15-23/.                                                           
Det bestående värdet i detta livet och bristen på segervinnande kan vi läsa om i, /Matt.7:24-27/.

Vad är det vi eftersträvar i våra liv? Det måste börja med att vi ser målet framför oss och, i någon mån, få
visshet och en ödmjuk förtröstan på Andens kraft och ledning, om vi ska kunna gå vidare på den vägen.
Aposteln Paulus kände sig inte färdig, /Fil. 3:12-14/.

 I/Ef. 4:11-13/, kan vi se med vilken måttstock som apostlars, profeters, evangelisters, herdar och lärares
uppdrag mättes. ”De ska bygga upp Kristi kropp så de blir fullvuxna, med ett mått av mognad som
motsvarar Kristi fullhet”. I NT 81 är det översatt: ”De ska göra de heliga mera fullkomliga och
därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp.” Flera citat: / Kol. 1:28, Jak. 1:4/.                                                                                                                                                                        
Enl. uppgift talas det i NT om fullkomlighet som mål på 33 ställen, om himlen, dit människan ska gå efter
jordelivet, ca 12 gånger.

Vad fullkomligheten, som Jesus talar om, innebär är samlad i bergspredikans 45 första versar, (kap. 5). Där
finner vi 27 utmärkande drag och så avslutar han med ett alltså, dvs. följaktligen, vers 48. De visar hur
dessa ideal gäller både våra liv tillsammans och individuellt. Ordet salig betyder: Icke underkastad ödet,
odödlig.                                                                                                                   
Jag har tidigare påpekat att denna fullkomlighet inte betyder fullkomlig kunskap, frihet från misstag och
svaghet av olika slag, bristande förstånd och omdöme och frihet från frestelser.

 DÖDEN

Många studsar till, bara de hör ordet död. Det är knappast något som människor fruktar för så mycket
som döden. De flesta vill inte tala om vad som hör döden till och då handlar det om den kroppsliga
döden. Man gör som strutsen, som gömmer huvudet i sanden, för att undvika att se verkligheten. För de
som läser sin Bibel har ordet död ett vidare perspektiv. Aposteln Paulus uttrycker sin syn på döden
följande: ”För mig är livet Kristus och döden en vinst.”/Fil. 1:21-23/.

Om DU tror på Jesu försoning och litar på att Han har dött i stället för DIG personligen och har
överlämnat ditt liv åt Jesus, är döden en vinst för DIG också. Bibel, /Gal. 2:20/.

Låt oss nu vidga vår syn på detta och se vad andligt liv och död innebär. När Gud hade skapat Adam
blåste han in livsande i hans näsa, /1 Mos. 2:7/. Där av är också vi levade varelser. Gud gav de första
människorna bara ett bud, i Edens lustgård, /1 Mos. 2:16-17/. Nu bröt de mot det budet och synden kom
in i världen. De dog inte kroppsligt, de blev utdrivna ur lustgården och fortsatte att leva som människor
och människosläktet fortsatte att föröka sig. Det var en annan död de led.

Död betyder skilsmässa och det blev skilsmässa mellan Gud och mänskligheten efter detta. Det blev ett
tomrum i människornas innersta. De blev andligen döda. Det uppstod fiendskap, mellan Gud och
människan. Världens största tragedi.                                                              

Man kan skilja på tre olika slags död:                                                                    
1) Kroppslig död, då kropp och själ skiljs åt                                                                                                 
2) Andlig död, då man fortfarande lever kroppsligen, men skild från Gud                                               
3) Evig död, då den andligen döda människan dör kroppsligen.  

Gud har älskat sin skapelse från första stund.                                            
Han sa: ”Det var mycket gott!” Han hade sin plan klar redan innan skapelsen för att, till varje pris,
återvinna gemenskapen med människorna, /Joh. 3:16/. Men Guds princip är att: ”Utan att blod utgjutes
ges ingen förlåtelse.” ( Se mitt bibelstudium om försoningen). Han måste offra sin Son, till att bli
människa och dö i vårt ställe. Jesus gjorde det frivilligt i kärlek till oss, /Joh. 10:17-18/.

Den KROPPSLIGA DÖDEN kommer vi aldrig ifrån. Våra liv blir 70-80 år, om det blir långt, /Ps. 90:12/.
Det finns bara undantag, för de som är redo och  lever på jorden den dag, då Jesus kommer på himmelen
skyar för att hämta de som hör honom till.  

Den ANDLIGA DÖDEN är konsekvensen för den som inte har bett om förlåtelse för sina synder och
kommit till en levande tro på Jesus. Då har man samma natur som Adam och Eva efter syndafallet och har
en benägenhet att synda, /Jak. 1:14-15/.

DEN EVIGA DÖDEN finns det ingen återvändo från. Om vi dör utan Gud får vi leva utan Gud i evighet,
/Rom. 6:20-23, Ef. 2:3/.

ATT VARA KORSFÄST MED KRISTUS

När Jesus kallade sina lärjungar sa han: ”Följ mig!”/Matt. 4:18-19, Mark. 1: 17/. Sedan förklarade han vid
olika tillfällen vad han menar med att vara efterföljare. Dessa ord kan lätt missuppfattas, utan en djupare
förklaring och kan, som så mycket annat i skriften, bara uppfattas genom den helige Andes ljus.

 Den vanliga, mänskliga meningen med livet är ju att, i första hand, söka sina egna behov och sitt eget
intresse. Jesus önskar att vi ska förstå att det finns något rikare i det motsatta, att följa Herren. Hans väg
att finna livet är att förlora det. /Matt. 10:38, 16:24-25./   

 I NT talar speciellt aposteln Paulus om köttet och anden som direkta motsatser, /Rom. 8:4-7/. Vad menas
då med dessa uttryck? Hela människan består ju av ande själ och kropp, som är en enhet som är
oskiljaktig. Själ och kropp utgör tillsammans köttet. Själen utgör vilja, känsla och förstånd -tanke. God
uppfostran kan bidra till att vi blir socialt välanpassade individer, annars kan det också bli motsatsen,
/Gal. 5:15:26/.

Att finna livet börjar vid korset i förkrosselse och ånger över sin synd och att erkänna sig besegrad,
/1 Joh. 1:9/. Då kommer vår ande i förbindelse med Gud, vi blir födda på nytt. Sedan önskar Jesus att få
det enda vi har – oss själva, /Mark. 8:34-36/.  Denna självförnekelse är något mycket djupare än
världsförsakelse. Man kan offra världen, utan att offra sig själv,/1 Joh. 2:15-17/. Risken är att somliga som
lever i frivillig fattigdom, ändå menar sig göra en prestation och då blir man lagisk, /Rom. 8:1-5/. När
man är frigjord i sitt innersta är man rentvagen från alla inre begär och tanke på egen berömmelse,
/Kol. 3:1-3/. Om man inte har något behov av att kräva, så är det ju ren vinst om något erbjuds. Då blir
man bara förundrad och tacksam. Självförnekelse syftar till ett underbart självförverkligande. Då får man
leva det liv man är ämnad för, helt i Guds vilja och plan.

Jag minns när jag hörde  Kristus Kathryn Kuhlman, vid hennes Sverigebesök på 60-talet. Hon var ju rikt
använd av Gud till många människors helade. Det var bara en mening jag minns av hennes predikan: ”Jag
minns den dagen då Kathryn Kuhlman dog.” Då fanns det inte längre någon självhävdelse och tanke på
egna prestationer kvar,      / 2 Kor. 5:14-15, 2 Tim. 2:11/. I stället för  självcentrering vänds då blickar och
känslor utåt, mot omgivningen, så man blir varse andras nöd och behov. Kärleken till andra människor tar
över och man kommer in i den tjänst som Herren förberett för var och en, /Ef.2:8-10/.                   

Något underbarare liv än så, kan inte finnas på jorden.

UPPLEV KRAFTEN I DET LEVANDE ORDET  GENOM ATT LÄSA INNANTLL!

Anita Grantinger