Bibelstudium av Anita Grantinger

Eftersom jag, när jag läser min Bibel, finner att vi lever i avslutningen av denna tidsålder
anar jag varför motståndet för Guds verk är så starkt i andevärlden idag. Det som aposteln
Paulus skriver om i /Ef. 6:12/ kan verkligen bekräftas. Det är inte bara ett mänskligt motstånd
som bibeltrogen förkunnelse får möta idag, utan ett motstånd från den mörka sidan.
Detta motstånd tar sig i uttryck på olika sätt och i olika sammanhang och forum.

Eftersom kristendomen, i Sverige, har motarbetats och urholkats politiskt, kulturellt och
genom okunskap har det också fått kristenheten, i stor utsträckning, att anpassat sig
efter samhällets utveckling. Detta utnyttjas av de andekrafter som bibelordet talar om
och får oss kristna till att ändra tro och därmed livsstil. Det sker ofta utan att vi märker det.

Jag vill här peka på ett område i den kristna tron och förkunnelsen, som i de flesta
sammanhang möter ett andligt motstånd idag.

ATT HELA BIBELN ÄR GUDS ORD

Aposteln Paulus skriver att: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning,
tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig,
väl rustad för varje gärning.”(2 Tim.3:16-17) Det gäller alltså Både GT och NT. På apostlarnas tid
fanns bara GT, men hela NT växte fram genom apostlarnas undervisning och har bekräftats och
besannats som det evangelium (glädjebudskap) som Jesu Kristi försoningsgärning innebär för mänskligheten.

Aposteln Petrus betonar detta tydligt i (2 Petr. 1:16-21) när han talar om apostlarnas förkunnelse. 
”Det var inga utstuderade myter vi följde när vi förkunnade vår Herre Jesu Kristi makt och hans majestät….

Så mycket fastare står nu det profetiska Ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er
till det som till ett ljus som lyser på en dyster plats tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp
i era hjärtan. Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har burits fram genom någon människas vilja,
utan ledda av de helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

Vem av oss kan anse sig behörig att i sin bibelundervisning bortförklara en del av det skrivna
Ordet för att det inte längre är tillämpbart i vår tid och vår kultur? Somliga kan åberopa viss
kunskap i källforskning medan andra, av erfarenheter och genom gudsmöten fått bekräftelser
på sanningen i det andra bortförklarar.

Kristenheten i västvärlden är inne i kompromissernas tidevarv, då man p.g.a. kunskap som sprider
sig över världen, känner behov av att anpassa sig efter andra religioner och kulturer, vilket leder
till en liberal syn på bibelordet. Man undviker att tala om det som Bibeln kallar synd och att undervisa
om Bibelns profetior om ändens tid för att inte skrämma någon eller orsaka splittring eftersom det
finns olika uppfattningar. Man vill ha en fin och lugn gemenskap i församlingen där alla kan trivas
och känna sig hemma. Frågan är om detta lugn och denna sortens frid är ett verk av den helige Ande?
Det gäller att kunna skilja mellan andar.
Den helige Ande sanktionerar aldrig något som inte stämmer med Guds skrivna Ord.

VAD ÄR KYRKANS OCH FÖRSAMLINGENS FRÄMSTA UPPDRAG I TIDEN?

Svaret på den frågan får vi dels av Jesus själv i det som vi kallar för ”Missionsbefallningen” i 
( Matt. 28:18-20) om att göra alla folk till hans lärjungar. Den helige Ande har kommit för att påminna 
om allt vad Jesus sagt (Joh. 14:26) och överbevisa världen om synd och rättfärdighet
och dom.” (Joh. 16:8-9).

Dessutom får vi svaret genom apostlarnas undervisning i de olika breven, Där får vi veta vad
synd är, vid dess rätta namn, att vi alla är syndare ,( Joh. 16:8, Rom. 1:18-21, 1Joh. 1:8, ). 
Vi behöver alla bekänna vår synd, få förlåtelse och bli befriade från vår skuld inför Gud och
bli födda på nytt. (Joh, 3:3).

Det stora behovet idag, i vår oroliga värld, där många människor lider av ångest och oro inför
framtiden är ett klart och tydligt evangelium om Jesu Kristi försoning. Att det genom honom
finns förlåtelse och befrielse till ett lyckligt liv, här i tiden och ett hopp för evigheten.
Ett sådant meningsfull liv finns inte att uppleva på någon annan väg, varken genom materialismen
eller i nyandliga rörelser. (Apg. 4:12, Rom. 1:16).

Ofta är det behagligare att bara tala om två sidor av Gud, hans kärlek och hans nåd, än att
undervisa om hans helighet. Då känner man inte av motståndet, varken från åhörarna eller
från andevärlden. När man talar om att vi är syndare kan vissa känna sig avslöjade och kränkta,
men det kan också leda till ett uppvaknande och omvändelse, vilket ju bör vara målet för vårt budskap.
(2 Kor.7:8-10)

Det aposteln Paulus skriver till sin andlige son Timoteus: (2 Tim. 4:2-4) borde vara varje förkunnares
ambition även idag:”Predika Ordet, träd fram i tid och otid, tillrättavisa, varna och förmana….
Det ska komma en tid då människor inte längre står ut med den sunda läran, utan samlar åt sig
mängder av lärare efter sina egna begär, så som det kliar i deras öron att få höra. De vägrar
att lyssna till sanningen.

Bibeln är ju ingen vanlig bok, just därför att den är Guds Ord. Om vi läser som det står och förkunnar
där efter kommer dess sanning att bekräftas. Ordet skapar nytt liv i människors inre, det renar och
avslöjar tankar och motiv, (Joh. 1:3, 15:3, Hebr. 4:12-13).

Som förkunnare och kyrka har vi ett stort ansvar för hur vi förvaltar och undervisar i Guds Ord,
vilket vi en dag ska göra räkenskap för. ( Matt. 12:37, Gal. 1:8-9, Jak. 3:1). Inför Uppenbarelsebokens 
sista tydliga ord: (Upp. 22:18-21) bör varje förkunnare ständigt pröva sitt budskap!!!

Hänvisar till teologen och författarens Olof Edsinger bok: ”Farlig för fienden”

Anita Grantinger