Måndag den 27 januari 2020 är den internationella minnesdagen för Förintelsens offer – samma datum som förintelselägret Auschwitz-Birkenau befriades 1945. År 2020 är det 75 år sedan.
Det är mycket viktigt att vi som kristna står upp för Israel och det judiska folket, eftersom Guds löften till dem aldrig ändrats, och enligt Guds Ord har de fortfarande en viktig roll i världshistorien.

Läs Stefan Swärds tänkvärda ledarartikel i Världen idag:
”Gud har fortfarande en viktig plan för Israel
För cirka 4 000 år sedan bodde Abraham i ett landområde som motsvarar norra Irak i dag. Gud kallade honom att dra ut från sitt hemland, och flytta till ett land som Gud skulle visa honom. Det visade sig att det var Kanaans land, motsvarande nuvarande Israel.

Gud sade att han skulle ge landet åt Abrahams efterkommande. Han skulle också göra dem till ett stort folk. ”I dig ska alla jordens släkten bli välsignade”, sade Herren till Abraham.

Det var en mäktig profetisk upplevelse och framtidsförutsägelse som Abraham fick uppleva. I skrivande stund har jag just lämnat skyskraporna i Tel Aviv bakom mig och sitter och tittar ut över Gennesarets sjö.

Det är viktiga delar av det land som Gud lovade åt Abraham och hans arvingar. Israel och Mellanöstern är i dag – 4 000 år efter att Gud gav löftet till Abraham – avgörande centra både i världspolitiken och världsekonomin.

Inställningen till judarna och till det moderna Israel bland kristenheten har verkligen åkt berg- och dalbana under kyrkans tvåtusenåriga historia. Den kristna kyrkan har ofta i historien varit grunden för antisemitismen, hatet mot judarna.

Den lutherska reformationen på 1500-talet gjorde inte saken bättre. Luther hörde inte till judarnas största vänner, för att uttrycka sig milt. Judarna uppfattades som evangeliets och den kristna trons motståndare. Lutherska kyrkans inställning gav långsiktigt en grogrund för nazismen präglat av dess judehat.

Kyrkans inställning dominerades under många århundraden av den så kallade ersättningsteologin. Den kristna kyrkan hade tagit över judarnas plats i Guds frälsningsplan. Guds handlande i världen skulle i första hand ske genom den kristna församlingen, inte genom det judiska folket, och de senaste 80 åren har det även gällt staten Israel.

Bildandet av staten Israel 1948 var en viktig signal till den globala kristenheten. Inom svensk frikyrklighet var det en utbredd uppfattning att det fanns en Guds hand med i detta. Det fanns en dimension av uppfyllelse av de gamla profetiska texterna, att Gud skulle återsamla sitt folk i det land som en gång utlovades till Abraham. Det judiska folket kastades ut ur landet stegvis århundrandet efter Jesus. Ett återvändande drygt 1 800 år senare var ett mirakel av unika mått.

Efter 1968 och den vänstervåg som även påverkade kristenheten har den propalestinska rörelsen haft ett stort inflytande i svensk kristenhet. Perspektivet har då varit att palestinierna har varit de förtryckta, och Israel varit den förtryckande. Det har varit en vänsterpolitisk agenda som man från kyrkligt håll gett en teologisk inramning. Ekumeniskt arbete har ofta präglats av ett palestinskt perspektiv där Israel utmålats som boven i dramat.

En sak som dock alla kristna borde vara överens om är att kristendomen har judiska rötter. Gud blev människa, och som människa föddes han in i det judiska folket. Jesus är en son av kung David. Den bibel vi är övertygad om är Guds ord och tilltal till oss har formats i en judisk miljö och Guds redskap för att skriva ned bibeltexterna har varit judiska författare. Den första kristna församlingen började formas vid Gennesarets stränder. Genombrottet och födelsen för den första kristna församlingen var Jerusalem. Guds plan var att låta judarna ta emot världens frälsare och vara födelseplats för den första kristna församlingen.

Och det innebär inte historiens slut för judarna och Jerusalem. Denne Jesus har lovat att komma tillbaka, och då ska han återvända till Jerusalem och Oljeberget.”
Stefan Swärd 5/11 -19