Jesus gick vidare och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset.
Han sade till honom: ”Följ mig!” Då steg Matteus upp och följde honom.
När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många publikaner och syndare och
låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Fariséerna fick se det
och frågade hans lärjungar: ”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?”
Jesus hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.
Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Matt.9:9-13

Detta bibelsammanhang har titeln ”Matteus kallelse.” Jesus kallade Matteus att följa
honom trots att Matteus var en tullindrivare, en syndare. Matteus bedömdes som
en syndare och en utstött pga. sitt yrke. Ingen person skulle vilja vara vän med en
skatteindrivare. Och vad Matteus än gör, kommer det inte att ta honom ur den bedömningen.

Men skillnaden mellan Matteus och fariséerna var deras erkännande av ett behov av
att bli frälst. Matteus visste att han var sjuk, inte fysiskt, men han visste att han behövde
en läkare, han behövde en Frälsare. Det var därför när Jesus kallade honom, accepterade
han lätt hans inbjudan eftersom han visste att den Frälsare han behövde fanns framför honom.
Fariséerna var för stolta för att se sitt behov av frälsning, förblindade av sin falska rättfärdighet
på grund av sin ställning i samhället.

Men Jesus kom för att låta alla veta att vi bara bedöms av vad vår Skapare säger om oss.
Och att den här världens röster bara kommer att identifiera oss om vi tillåter dem.

Men det enda som visar oss sanningen är vad Jesus säger. Och han kallar oss värdiga att äta
och umgås med honom, från att vara utstötta till att vara Jesu vän, från att vara sjuka till att bli
helade och fria. Han ger oss vårt värde.