”Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder är hans”. Ps.95:4

Idag får vi tänka på att Gud är både i det lägsta och i det högsta.
Har du någonsin känt att du är i ”jordens djup”? Det är som att allt sluter sig
omkring dig, kväver dig och det känns som att bli levande begravd?

Om du gör det, då är du inte ensam. Många i Bibeln kände det också så.
David t.ex. men han hoppades ändå på Herren. Oavsett hur bottenlös gropen var,
litade han på sanningen att ”i hans händer finns jordens djup.”

Oavsett hur djupt vi är, så håller hans händer oss fortfarande. Om vi ​​faller till
punkten utan återvändo är vi fortfarande i hans händer. Och skulle du snubbla
över kanten, fall då fritt i hans händer.
Du hålls och omfamnas av den högste av höjder och djupaste djup.

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig
alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.

Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.

Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Om jag säger: ”Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig”,
så är inte mörkret mörkt för dig natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.” Ps-139:5-12