Har du tänkt på Hanna som berättas om i 1 Samuelsboken kap.1-2?
Hon var djupt bedrövad över att hon och hennes man inte fick några barn.
Därför bad hon innerligt till Herren och lovade att om hon fick en son skulle hon ge
honom till Guds tjänst. Gud hörde hennes bön och hon höll sitt löfte.

Detta är hennes segervissa lovsång till Gud:
”Mitt hjärta fröjdar sig i Herren, mitt horn är upphöjt genom Herren.
Min mun är vidöppen mot mina fiender, ty jag gläder mig i din frälsning.
Ingen är helig som Herren, ty ingen finns utom dig. Ingen klippa är som vår Gud.
Tala inte så högmodigt, låt inte fräcka ord komma från er mun.
Ty Herren är en Gud som vet allt, och hos honom vägs gärningarna.
Hjältarnas bågar är sönderbrutna, men de stapplande rustar sig med kraft.
1 Sam.2:1-4

Kanske är du i en liknande situation? Andra omkring dig verkar ha det så enkelt och tillrättalagt.
Du längtar efter att få vara till välsignelse och glädje, men det verkar vara omöjligt.
Ta då berättelsen om Hanna som en lärdom och överlåt dig till Herren och se vad han kan göra.
Han är möjligheternas Gud och vi får ge Honom de gåvor han gett oss och se hur de blir till
välsignelse och glädje.

”De stapplande rustar sig med kraft” v.4