Har judarna stulit mark från palestinierna? Israels fiender, motståndare och kritiker
anklagar judarna för att ha stulit palestinsk mark. Är det rätt?

För det första har det aldrig funnits ett historiskt arabiskt-palestinskt folk eller ett historiskt
arabiskt-palestinskt land. Det finns inte ett enda historiskt bevis för ett sådant folk eller ett
sådant land. Inte ett enda.

Palestina var namnet på det brittiska mandat som skapades för att genomdriva de folkrättsliga
resolutionerna ( 1920 ) som definierar judarna som urbefolkningar i deras förfäders hemland,
och på den grunden gav det judiska folket rätten till en suverän stat.

Britterna skulle ha mandatmakt tills den judiska staten upprättades. Efter det definierades
både judar och araber i mandatområdet som palestinier, och de fick palestinska pass av det
brittiska mandatet.

Innan dess hade varken judar eller araber någonsin definierat sig själva som palestinier.
Området där folkrätten beslutade att den judiska staten skulle upprättas hade – liksom det
som senare skulle bli Syrien, Irak och Libanon – ockuperats av turkarna sedan 1500-talet,
som en del av det osmanska riket.

Araberna var enade mot tanken att vilken annan etnisk grupp som helst än de själva skulle
få etablera stater i Mellanöstern – inte judar, inte kurder eller någon annan skulle få etablera
sina egna stater. Nej.

Efter massiva påtryckningar från araberna beslutade britterna att så mycket som 77% av
det brittiska mandatområdet i Palestina skulle ges till de palestinska araberna och skapandet
av Jordanien. Jordanien antog omedelbart lagar som förbjöd judar att äga mark i landet.

Det arabiska trycket ökade. 1947 föreslog FN att de återstående 23 % av det brittiska mandatet
Palestina skulle delas upp i två jämställda stater – en för de återstående palestinska araberna
och en för de palestinska judarna. Jerusalem ska ha internationell status, enligt förslaget.

De palestinska judarna sa JA till förslaget, men de palestinska araberna och arabstaterna sa NEJ
– de stod fortfarande enade mot själva idén om en judisk stat i Mellanöstern, oavsett hur stor
eller liten den borde vara – NEJ till en judisk stat på 11 % av det brittiska mandatterritoriet Palestina.

När de palestinska judarna etablerade Israel 1948 var det på grundval av internationell rätt
och med FN:s välsignelse. De palestinska araberna och de omgivande arabstaterna gick ut i krig
med det uttalade målet att kasta judarna i havet och utplåna Israel från kartan.

De palestinska araberna har inte ändrat sin inställning. De förnekar fortfarande att judarna
är infödda i sina förfäders hemland; avvisar fortfarande internationell lag som ger det historiska
judiska folket en suverän stat; och fortsätter att förlöjliga mänskliga rättigheter genom att legitimera
terrorism mot civila judar som en befrielsekamp och heligt krig för Allah.

Har judarna stulit mark från palestinierna?

Det har aldrig funnits ett historiskt arabiskt-palestinskt folk eller ett historiskt arabiskt-palestinskt
land. Palestina var ett brittiskt mandat skapat av folkrätten för att säkerställa att judar fick upprätta
en stat i sitt fädernesland.

Vägen till skapandet av en stat för ättlingarna till de palestinska araberna som inte blev medborgare
i Jordanien och inte blev medborgare i Israel är fortfarande öppen. De enda hindren är krigföring
mot Israel och terrorism mot civila judar. Ett Iranistan, ett brohuvud för dem som försöker förinta
den judiska staten, kommer aldrig att se dagens ljus. Israel har vuxit till en militärmakt som kan
hindra fienderna från att förinta det.

Genom att stödja den islamistiska berättelsen och den islamistiska propagandan, som leder vägen
i världens 57 muslimska stater, har västvärlden gjort sig själv till en del av problemet, inte lösningen.
Om alla nationer enas mot Jerusalem kommer de inte att lyckas, utan bara skada sig själva.

Hundratals miljoner evangeliska kristna ber till Abrahams och Israels Gud att skydda och bevara
det judiska folket och deras stat. Och om vi ska tro på hans ord, så är han kapabel att göra det
– aldrig mer kommer judarna att fördrivas från sitt land, och aldrig mer kommer nationerna att
trampa Jerusalem under sina fötter.

/Martin Gellein

(Detta inlägg är hämtat från ICEJ International Christian Embassy Jerusalems norska hemsida.)