Brinnande buske

Vanlig buske brinner av helig eld utan att brinna upp,

attraherar herden, som växt upp i palats och sett det mesta

men aldrig en vanlig buske fylld av Gud.

Busken blir nog som vanligt igen men inte herden.

Elden fortsätter i honom, och han lämnar fåren

och får valla ett slavfolk ut till frihet,

till gudsmedvetande och sund självkänsla på väg till löfteslandet.

Många sekler senare – på pingstdagen – brinner busken igen:

Vanliga fiskare, olärda män, tänds av elden utan att brinna upp.

Vittberesta sökare hör Guds lov på koptiska och latin,

leds till Kristus, tänds av elden utan att brinna upp.

Det vanliga får del av Guds heliga eld.

Och än vandrar sökarna på okänd mark.

Och än behövs det buskar som fattar eld.

Och än finns elden.

2 Mos kap. 3

Apg kap. 2

(Ingvar Holmberg 1997)