Emmaus – tur och retur

Har du gått den vägen själv? Inte i verkligheten men som människa?
Vi kan tänka på dem som Bibeln berättar om och lära oss av deras upplevelser.
Följ med i Lukas berättelse!

Luk.24:13-36

V.13-14 “Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt
en mil från Jerusalem. De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.”

Samma dag alltså påskdagen, Jesu uppståndelsedag, gick dessa lärjungar från Jerusalem
och till Emmaus. Deras samtal röde sig om det som hänt.

Tänk så viktigt det är att ha någon att tala med, särskilt när det hänt något allvarligt
och sorgligt. Har du det? Är du en som vill gå bredvid?

V.15-16 Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. 
Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. 

I denna situation kom Jesus till dem och vandrade med dem, även om de inte kände igen
honom. Tänk att det är så även för oss. Om än vi inte känner igen Herren i vår sorg och
besvikelse så går han ändå vid vår sida.

V.17- 20 Han frågade dem: ”Vad är det ni går och samtalar med varandra om?” 
Då stannade de och såg bedrövade ut. Och den ene som hette Kleopas sade till honom:
”Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?” 
Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet,
mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Våra överstepräster och rådsherrar
utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom.

Jesus inte bara gick med dem utan han gav dem också möjlighet att berätta vad som
hänt. Vi får komma med alla våra tankar och funderingar till Jesus i åkallan och bön,
i varje livssituation. (se även Fil.4:6-7)

V.21-24 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Förutom allt detta är
det nu den tredje dagen sedan det hände, och dessutom har några kvinnor bland oss gjort
oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen  men fann inte hans kropp. De kom
och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever.  Då gick några av
de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte.”

Lärjungarna berättade för medvandraren om deras grusade förhoppningar och besvikelser.
Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.” Nu var allt hopp ute, så

kände de nog. De berättade också om nyheten som kvinnorna kommit med om att Jesu
kropp var försvunnen. Visserligen hade änglarna sagt att Jesus levde men de hade inte
själva sett honom.

Tänk vad vi också har svårt att tro och förtrösta ibland när vi är tyngda av sorg och besvikelse!
När inte allt sker som vi trodde att det skulle ske eller när det skulle ske.

V. 25-27  Då sade han till dem: ”Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna
har sagt! Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?” Och han började med
Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

Vad var den bästa hjälpen för dessa lärjungar? Var det bara en klapp på axeln och ord om att
allt nog skulle ordna sig? Nej, Jesus visste att det enda som kunde lyfta dem upp ur
misströstans mörker var Ordet, det levande Ordet. Jesus förklarade vad Messias gärning
betydde för dem och oss alla. (se även Matt.26:54, 56, samt 1 Kor.15:3-4, Joh.1:14)

V.28-31 De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare.  Men de bad
honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han
in och stannade hos dem. Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud,
bröt det och gav åt dem.  Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann
ur deras åsyn.

När de bad Jesus stanna hos dem, gjorde han det och uppenbarelsen av Jesus fortsatte
när han tackade Gud, bröt brödet och gav åt dem. Deras ögon öppnades, men den synlige
Jesus försvann ur deras åsyn. Har vi inte haft samma upplevelse? Helt plötsligt har Jesus
blivit “synlig” för oss genom Ordet och i brödsbrytelsen men det är aldrig i fysisk bemärkelse
utan genom Andens uppenbarelse. (se Joh.16:13-14)

V.32-35 De sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen,
när han öppnade Skrifterna för oss?” 

Emmausvandrarna visste att Jesus hade öppnat Skrifterna för dem och det fick både deras
hjärtan att brinna och innebar “omvändelse”.

V.33-35 De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra
lärjungarna samlade. Dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!” 
Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen
honom vid brödsbrytelsen.

De vände tillbaka till Jerusalem och de andra lärjungarna. Visst har vårt möte med Jesus
också gett oss brinnande hjärtan och en vilja till omvändelse och uppsökande av andra
lärjungar för att dela Jesus med varandra?

V.36 Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem:
”Frid vare med er!” 

Och Jesus kom igen! Det är även vårt stora hopp! Vi får göra som lärjungarna och
hålla oss tillsammans, uppmuntra och stötta varandra. Jesu frid ska då bevara oss
och leda oss vidare i det stora uppdrag han gett oss.

Matt.28:18-20 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen
och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och
den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er
alla dagar intill tidens slut.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.