I år sammanfaller Pingstdagen med Mors-dag.
Är det en tillfällighet eller kan man tänka att det finns en koppling?
Pingst brukar vara en högtid som förknippas med kärlek och liv och Mors-dag är en dag
då vi särskilt uppmärksammar alla mammor som gav oss liv och älskade oss.

Alla har vi haft en mor och de flesta av oss har haft förmånen att ha en Mor som verkligen
haft stor betydelse i ens liv.
Först och främst gav hon oss liv, älskade och beskyddade oss och lärde oss
allt som vi behövde veta.
Sedan när vi vuxit upp fortsatte hon att älska oss och, så mycket hon kunde, hjälpa oss.
Ingen kan nog riktigt förstå hur mycket glädje och sorg det ryms i en mors hjärta.
Någon har sagt: “När man har fött ett barn, har man fött det för evigt”.

Därför förstår man också det nästan otänkbara i påståendet att en mor skulle kunna glömma sitt barn.

I Bibeln står följande:
Kan då en mor glömma sitt barn,
så att hon inte förbarmar sig
över sin livsfrukt?
Och även om hon kunde glömma sitt barn,
skall jag inte glömma dig.
Se, på mina händer har jag upptecknat dig.
Dina murar står alltid inför mig.
Jesaja 49:15-16

Alltså, om det skulle ske att en mor glömde sitt barn, så finns det En som aldrig glömmer oss.
I hans händer finns det sår efter spikarna och de såren fick han när han dog på korset av kärlek till oss.

Våra liv, alla dagar och nätter, finns alltid inneslutna i hans kärlek.
Guds kärlek är mer innerlig än en mors kärlek och når längre,
ger djupare, fullständig förlåtelse och varaktig frid.
Och när tiden är slut bär den, var och en som här i livet tagit emot Jesus kärlek,
in i vårt rätta trygga hem i himlen.

Så idag när vi känner tacksamhet för vår Mor så får vi också tacka Honom som lagt en glimt
av sin outgundliga, eviga kärlek i mödrarnas hjärtan.