Det finns en berättelse i Bibeln om när det israeliska folket, på Guds befallning
och med hans hjälp, lämnade slaveriet i Egypten och påbörjade sin vandring
till det land som Gud lovat deras fäder.

Israeliterna var lydiga mot Guds befallning. De följde hans anvisningar och
slog läger där han visade dem.
Men det fanns också tillfällen då Han ledde dem dit där det inte fanns tillräckligt
med resurser. Det fanns inget vatten.

2 Mos.17:1 På Herrens befallning bröt hela Israels menighet upp från öknen Sin
och drog från lägerplats till lägerplats, och de slog läger i Refidim. Där hade folket
inget vatten att dricka.

Det finns också tillfällen då vi själva tycker oss sakna det vi behöver efter att ha
följt Guds röst. Men det betyder inte att Gud inte är i situationen.
Vi tänker att det borde finnas massor av ”proviant” som väntar framför oss dit Gud
sänder oss.

Tänk på israeliterna. Även om vattnet inte var synligt för tillfället hade Gud lagrat det
inne i en klippa. Han kommer att tillhandahålla på många sätt och i många olika former,
och oftast använder han de källor vi minst förväntar oss.

Deras berättelse lär oss att inte reagera i förtid, att vi får lita på Guds försörjning eftersom
han inte är färdig än. Han är vår Försörjare och Hjälpare, och Han kommer ALLTID att ge oss
det vi behöver.